Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
med sin livliga och rena låga dessa nervösa linjer, livet
och det blå blodet strömmar i väg under en genomskinlig
hud. Men den mest blonda Evas dotter, blondinen, är en
negress i jämförelse med mig! Och jag har en fot så liten
som gasellens! Alla former äro fina och jag har de korrekta
dragen hos en grekisk teckning. Min hys skiftningar äro
visserligen icke sammansmälta, det är sant, min fröken,
men de äro livliga: jag är en mycket vacker omogen frukt,
och jag har hela dess gryende behag. Med ett ord, jag
liknar fikonet, som i min tants gamla bönbok höjer sig från
en violfärgad lilja. Mina blå ögon äro inte dumma; de äro
stolta, infattade av två bräm, vilkas livliga
pärlemorfärg förhöjes av vackra små muskelfibrer och på vilka mina
långa och täta ögonhår likna en silkesfrans. Min panna
glänser, mitt hår har på ett förtjusande sätt välplacerade
rötter och visar små bleka guldvågor, något mörkare mitt
på huvudet, därifrån några motspänstiga lockar frigöra
sig och tillräckligt vittna om, att jag inte är en fadd
blondin, som lätt svimmar, utan en sydländsk, blodfull blondin,
som inte låter leka med sig. Ville kanske inte hårfrisören
slätkamma mitt hår i två flätor och på min panna placera
en av en guldkedja fasthållen pärla, i det han sade, att jag
eljest skulle ha ett utseende av medelålder. — Vet, att
jag alls inte är tillräckligt gammal för att nått medelåldern
och anlägga en prydnad, som föryngrar mig! — Min näsa
är liten, näsborrarna välskurna och åtskilda av en
förtjusande rosenfärgad mellanvägg; den är befallande, gäckande,
och dess spets är alltför nervös för att någonsin bli klumpig
eller rodna. Min kära hind, om inte detta förslår till att
få en flicka utan hemgift bortgift, så begriper jag ingenting.
Mina öron ha en snäckvridning full av behag, och en pärla
i vardera örsnibben skulle synas gul mot dem. Jag har
lång hals med denna bågformiga rörelse, som förlänar så
mycket majestät. I skuggan förgylles dess vithet. Ack!
Jag har kanske en väl stor mun, men den är uttrycksfull,
läpparna ha en så vacker färg, tänderna le med sådant
välbehag! Och för övrigt, kära du, harmonierar allt så väl,
man har en hållning, en röst! Man minnes rörelsen hos sin
farmors kjortlar, fast hon aldrig vidrörde dem. Med ett
ord, jag är vacker och full av behag. Allt efter som det faller I *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
