- Project Runeberg -  Två unga hustrurs memoarer /
26

(1915) [MARC] [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

26

århundradenas; den saknar glans, har varken färg eller
poesi. Den tilltalar varken sinnena eller själen eller ögat
och måste vara ganska obekväm; den är trång och kort.
Hatten har i synnerhet väckt min uppmärksamhet; den är
ett stycke pelare, antager inte huvudets form; men det är
lättare, säges det, att göra en revolution än göra hattarna
vackra. Tapperheten i Frankrike ryggar tillbaka vid
tanken att bära en filthatt med rund kulle, och av brist
på mod under en resa bär man hela sitt liv en löjlig
huvudbonad. Och ändå kallar man fransmännen lättsinniga!
Karlarna äro ju för resten alldeles ohyggliga, huru deras
huvudbonader än se ut. Jag har inte sett annat än trötta
och hårda anleten, i vilka finnes varken ro eller glädje;
dragen äro kantiga, skrynklorna tillkännage besviken
ärelystnad, otillfredsställd fåfänga. En vacker panna är
sällsynt. — »Åh! Sådana äro alltsä parisarne!» sade jag till
miss Griffith. — »Mycket älskvärda och spirituella män»,
svarade hon. Jag teg. En flicka på trettiosex år har nog
mycket överseende i sitt hjärta.

På aftonen var jag på bal och höll mig bredvid min mor,
som bjöd mig armen med rikt belönad hängivenhet. All
hedern tillkom henne; jag var endast förevändning för det
behagligaste smicker. Hon hade den behändigheten att
låta mig dansa med dumhuvuden, som talade med mig om
värmen, som om jag varit genomfrusen, och om hur vacker
balen var, liksom jag varit blind. Ingen underlät att
uttrycka sin förtjusning över en så sällsam, oerhörd,
utomordentlig, egendomlig, besynnerlig händelse som att se
mig där för första gången. Min toalett, som hänförde mig
i min salong i vitt och guld, där jag paraderade alldeles
ensam, märktes knappast bland alla de underbara toaletter,
som buros av de flesta kinnorna. Var och en hade sina
trogna, de iakttogo allt oförmärkt, många lyste med en
triumferande skönhet, sådan min mor har. På balen
räknas inte en ung person, hon är där endast en dansmaskin.
Herrarna äro med få undantag inte bättre än i
Champs-Elysées. De äro utlevade, deras drag sakna karaktär eller,
snarare, de har alla samma karaktär. Dessa stolta och
kraftfulla utseenden, som utmärka porträtten av våra
förfäder, vilka förenade moralisk och fysisk styrka, finnas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:28:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaunga/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free