Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppgifva hoppet att se den gå npp. Nu kan man vara
så lat man vill; man kan på furstligt sätt slösa med
timmarna; tiden och ljuset räcka till för allting. Om man
går ut och spatserar en sommarafton, kan man knappast
tro sina ögon, då man ser, huru visarna på kyrkklockan
peka på IX, medan det höga tornet alltjämt strålar i
solens glans.
Den 21 Juni går solen upp öfver de sofvande stock
-holmarne redan trettiotre minuter öfver två och går ned
fem minuter öfver nio, då alla människor äro utomhus på
sina aftonpromenader, och hela luften ljuder af musiken
från de inånga kaféerna och restaurationerna.
Dagen är mer än aderton och en half timme lång,
och det finnes ingen natt, ty innan den nedgående solens
röda sken förbleknat vid horisonten i nordvest, tändes den
uppgående solens glöd i öster. Mörker! Sådant finnes icke.
Solen försvinner, det är sant, men hon sänker sig endast
nedom horisonten för en kort stund, och innan hon har
sjunkit sju grader, börjar hon åter höja sig. Hon glider
jämt och nätt ur sigte; och då himlen är klar, kan man
alltid märka, hvar solen befinner sig, på det klarare skenet
rätt öfver densamma. På en punkt rätt i norr flyter
solnedgångens purpur samman med soluppgångens glöd utan
något mörker emellan.
Ack, huru härliga, huru ljusa äro icke sommarnätterna
i norden, med den klara luften strålande i präktiga
färgskiftningar och genljudande af lustpartiers sånger, där de
i glada lag ströfva öfver bergens höjder eller gunga fram
på sjöarnas spegelblanka yta! Man kan sitta vid ett
fönster, som vetter åt norr, och läsa sin tidning vid midnatt;
och man blir lätt frestad att taga en promenad vid den tiden
och betrakta den röda strimman bakom bergen i norr samt
det spöklikt gråa sken, som sväfvar igenom rymden, utan
att man kan upptäcka någon punkt, hvarifrån det kommer.
Man känner sig just ej böjd för att gå och lägga sig
eller att sofva vid midsommartiden. Man sätter upp dubbla
gardiner för fönstren i sängkammaren; men ljuset tränger
igenom öfverallt, och man är tvungen att draga lakanet
öfver hufvudet, innan man kan somna. Om man vaknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
