Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som hos oss redan blifvit utnött, var för dem alldeles nytt
och slog ofantligt väl an — ja, så väl, att det framfördes
till konungen. Vid middagen sade nämligen Hans Maj:t
med en blick på miua fulla vinglas:
»Hur kommer det till, general, att ni efter en sådan
dag icke rör på glasen? Tycker ni ej om mina viner?
Mig smaka de väl. Om vinet är godt, är jag icke så
nogräknad med maten. Hvart har den tagit vägen, den där
härliga törsten, som ni skröt öfver i dag på morgonen?»
Med en lätt skiftning i sätt och hållning, omöjlig att
be-skrifva, men så beskaffad, att den kungliga vinken nästan
tog form af en befallning, höjde han därpå sitt glas och
sade: »Er skål!»
Jag svarade så, som alla gjorde, när konungen drack
med en af sina gäster. Jag reste mig upp, så fort min
värja och stolen, som måste skjutas tillbaka, det medgåfvo,.
rätade upp mig till hela min längd, med styf militärisk
hållning och klackarna tillsammans, och drack konungen till i
champagne, konungen bland viner. De tillstädesvarande
damerna reste sig, då konungen drack med dem, likaledes
nästan helt och hållet och nego. Jag sade till Hans Maj:t,,
att han i viss mån påminde om den gamle herren från
Kentucky, hvilken tillrättavisade en ung man, som talade om
dålig whisky, med följande ord: »En sorts whisky kan vara.
bättre än en annan, men ingen whisky är dålig.»
Konungen svarade, att jag nog hade rätt, ty han tänkte om vin
ungefär på samma sätt, som Kentuckyherren om whisky.
Konungen bar under fältöfningarna generals
släpuniform, härmed, likasom genom sitt sätt i det hela,
antydande, att han ville hafva fältlif och icke hofetikett.
Ingenting tycktes undgå hans uppmärksamhet. Jag
bar mina militära utmärkelsetecken, när jag föreställdes för
honom på Drottningholm, och vid den officiella
presentationen i Malmö, men hade icke satt dem på mig för
fältmiddagen. En adjutant sade mig, att konungen hade
lagt märke till, att jag ej bar dem, och han frågade, hvad
skälet var. Jag meddelade honom, att de icke voro
dekorationer och buros endast vid högtidliga och officiella
tillfällen. »Men», sade adjutanten, »de beteckna ju aktiv krigs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
