Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscar II är den förste svenske konung, som gästat
Turkiet efter Carl XII. Huru olika voro ej de syftemål,
i hvilka dessa tvenne monarker besökte sultanens rike!
H varje Tisdag, då konungen är i Stockholm eller
någon-städes i grannskapet, gifver han en allmän mottagning i
kungliga slottet för hvem som helst, som önskar tala med
honom. Den dagen kan den fattigaste undersåte i hans
rike, ja till och med tiggaren i sina trasor, träffa sin
konung ansigte mot ansigte, tala med honom och framställa
sina klagomål, om han har några. Han kan också vara
säker på, att han skall blifva höfligt mottagen, och att
konungen skall tålmodigt lyssna på honom och behandla
honom icke blott rättvist, utan äfven vänligt.
När den tretungade flaggan svajar öfver slottet, vet
man, att konungen är hemma, och allt, som man har att
göra för att förskaffa sig tillträde till konungen, är att
vandra upp till slottet, gå in i en väntsal i första
våningen och skrifva in sitt namn i en bok. Sedan blir man
inkallad i sin tur och införd i mottagningsrummet, där
man får träffa konungen ensam. Ingen tredje person är
närvarande för att åhöra, hvad besökaren har att säga.
Dessa allmänna mottagningar börja kl. tio
förmiddagen och fortsättas ofta till två eller tre på eftermiddagen,
eller till dess den siste har fått företräde; och kungen skulle
hellre stanna qvar ända till midnatt än neka att mottaga
någon af dem, som inställt sig för att träffa honom.
Man har berättat mig, att långt uppe i norra Sverige
bland de kala och dystra fjällen bodde en stackars lapp,
som ej egde mer än en obetydlig renhjord. Lappen
råkade i tvist med nybyggarne i grannskapet, hvilka blefvo
uppretade på honom och dödade renarne, som voro det enda,
han hade att lifnära sig med. De svenska tjenstemännen
i distriktet nekade honom rättvisa, och han blef hånfullt
afvisad af de myndigheter, till hvilka han vändt sig. Det
var en kall och ruskig vinter med djup snö, men lappen
band på sig sina skidor och ilade snabbt öfver snödrifvorna
den många tiotal mil långa vägen till Stockholm. En
fattig son af vildmarken var han och klädd i renskinn,
men han var dock en svensk undersåte, och nästa Tisdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
