Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfver tolf århundraden hade hvälft fram, sedan
bronsålderns siste höfding lagts till ro i kumlet på klipphöjden,
innan det första vikingaskeppet blef synligt bortifrån
Englands kust. Men under järnålderns långa tidehvarf hade
nordmännen gjort framsteg i både krigets och fredens
idrotter. De förbättrade sina verktyg och vapen, satte segel
till drakskeppet och lärde sig bruket af runbokstäfver. Den
här intagna bilden framställer en nordisk krigare från den
tidiga järnåldern — omkring år 800 efter vår tidräkning.
Hans vapen, hjälm och drägt anstå en af Homeri hjältar.
Och bilden är icke något fantasifoster. ))Hvart enda streck», —
så säger fullt sakkunnigt Prof. Montelius — »i denna bild är
historiskt troget, ty kläder, vapen och prydnader äro
kopierade efter verkliga fynd», bevarade i Jutlands torfmossar.
Att runalfabetet var kändt af detta tidehvarfs svenskar,
bevisas af en vid Tanum i Bohuslän funnen runsten. Denna
är ett af de äldsta runminnesmärkena i norden, och den
måste hafva fått sin inskrift så tidigt som i fjärde
århundradet. Skriften är i äldre runbokstäfver och lyder,
öfver-flyttad till vårt alfabet, TH RA WIN Gr AN HAITINÄR WAS,
eller i öfversättning: [Stenen] kallades Thrawinge’s.
Hära fyrahundra år efter den tid, som betecknas af
den nordiske krigaren och runstenen, slog nordens hedniska
järnålder ut i full blomsterskrud — nästan som glimmande
af stål — i och med vikingarnes mäktiga bragder, när de
under tre århundraden spridde skräck kring Europa, och
vissnade sedan bort, då kristendomen vann seger öfver
asa-lärans gudar.
Två af de mest intresseväckande minnesmärkena från
detta järnålderns senaste skede finnas i Bohuslän.
Det var ett muntert sällskap, som for ut från den lilla
staden Strömstad en vacker dag i Augusti 1887. Främst
kommo en konung och hans drottning, båda till häst.
Deras majestäter buro kronor af förgylldt papp och
kungliga mantlar af brokig kaliko. Det var inga mer och
mindre än Frithiof den djärfve och Ingeborg den fagra.
Konungen svängde i handen ett stort träsvärd och
galopperade raskt framåt med sin drottning, så att hästarne
sparkade upp ett moln af damm, och de kungliga prydna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
