Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sång, musik och teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter den betan lämnade Linge sångkören i fred och då direktör
Ahlström i mars 1880 avgick från sitt sångledareskap, som han då
innehaft i 25 år, överlämnades till honom diplom som hedersledamot
i Typografiska föreningen.
Men tjugo år senare inträffade den värsta kris, som sångkören
genomgått. Det var i slutet av år 1894. Kören leddes då av direktör
Erik Åk erberg, som efter den allmänt avhållne år 1888 avlidne
direktör Edgren fått mottaga densamma, upparbetad och ansedd för att
vara en av de förnämsta i Stockholm. Genom att med repertoaren
införliva en mängd Bellmanssånger gjorde direktör Åkerberg kören
ytterligare uppskattad. Den stora framgången slog emellertid både
ledare och flertalet av sångare åt huvudet och föranledde dem att
behandla Typografiska föreningen med en förolämpande ignorans.
Särskilt visade sig detta vid en sångarfärd till Köpenhamn 1894, då
man helt enkelt döpte om kören till Bellmanskören. Detta tilltalade
naturligtvis icke Typografiska föreningen, och vid en kollation å Pelikan
kom det till en skarp meningsbrytning mellan körledaren och
föreningens ordförande, som då var L. Aug. Mårtensson. Det ena ordet
gav det andra och snart var brytningen ohjälplig. Vid föreningens
sammanträde den 5 januari 1895 beslöt föreningen att direktör
Åkerberg skulle upphöra att vara ledare av sångkören. Men största delen av
kören följde direktör Åkerberg som medlemmar av Bellmanskören. Av
Typografiska föreningens sångkör fanns det endast 4 à 5 stycken kvar.
Nu var det ej annat att göra än börja så gott som på nytt igen.
Den 2 februari 1895 utlyste föreningen ett möte med de kolleger, som
voro i besittning av sångröst, och inom kort var en ny sångkör, med
de 4 à 5 kvarblivande i teten, klappad och klar. Icke mindre än
52 man fylkade sig på nytt kring sångarfanan och kören hade snart
under insiktsfull och god ledning nått upp till en rangplats inom den
stockholmska sångarvärlden. Rekonstrueringen gick så hastigt, att
kören samma år kunde ge en offentlig konsert i Berns, som blev en
stor framgång.
Typografiska föreningens sångkörs historia skulle säkerligen ha varit
mycket intressant att återgiva — om stoffet funnits. Men protokoll
och övriga handlingar äro borta och de ha försvunnit på ett sätt, som
nära nog kan kallas tragikomiskt.
1 början av detta århundrade hade till sekreterare i kören utsetts
en ung nygift man. Han var sångare till liv och själ och det är
368
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
