Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XIII - Bihang: Om ljusets mekaniska qvalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
mellan synnervens och de lysande kropparnes vibrationsperioder;
likasom en spänd sträng, svarar nerven till de dallringar, med
hvilka den sjelf står i samklang, men afficieras ej det ringaste
af andra vibrationer, äfven om deras styrka är snart sagdt
oändligt öfverlägsen de förras.
När man ser ett fullt tydligt och klart ljus alldeles ur
stånd att det ringaste inverka på de mest känsliga
termometriska apparater, kan man i sanning börja betvifla, att ljus och
värme verkligen äro samma sak. Det klara ljus, som
genomgått både vatten och grönt glas, har enligt Melloni ingen
märkbar värmekraft. Med månljuset, till hvars termometriska
undersökning jag i nästa kapitel skall återkomma, är förhållandet
ungefär enahanda. Och likväl bevisar allt detta ingalunda
otillförlitligheten af satsen om värmets och ljusets identitet, utan
endast, att synnerven kan afficieras af en ether-rörelse, hvars
lefvande kraft är oändligt ringa.
En tanke erbjuder sig måhända här: Skulle man ej kunna
använda det strålande värmet till mist-signaler? Vore våra
dimmor af samma fysiska beskaffenhet som den ofvannämnda
jodlösningen, eller som chlor-, brom- och jod-gas, så vore det
ju möjligt att från våra signallampor sända genom dem kraftiga
värmestrålar, äfven om de ej framsläppte det ringaste ljus. Men
olyckligtvis äro våra dimmor alldeles icke af sådan art.
Vattnet, hvaraf de bestå, inverkar företrädesvis absorberande just
på det mörka värmet, och detta förhållande tillika med
synnervens nyss omtalade utomordentliga känslighet leder till den
slutsats, att långt förrän signallampans ljus upphört att vara
synligt, har dess strålande värme i gruud förlorat förmågan att
inverka på äfven den mest känsliga termometriska apparat, som
man ville använda till dess upptäckande.
Bihang till kap. XIII,
Om ljusets mekaniska eqvivalent.
(Tillagdt af öfvers.)
Öfver ifrågavarande ämne, som uppenbarligen står i nära
sammanhang med det sednast anförda, har en intressant undersökning anställts
af Prof. J. Thomsen i Köpenhamn. Ett sammandrag af hans egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
