Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
297
af prismat, ej se fästets milda glans, utan endast rymdens
svarta mörker.
Af det jag nyss anfört beträffande Nicols-prismats verkan
på polariserad! ljus, kunna vi nu medelst detsamma ganska lätt
bestämma ifrågavarande blå ljus’ vibrationsrigtning. Antagom
en linie dragen från en punkt hvilkensomhelst af cylindern
vinkelrätt mot dess axel och således äfven mot den från
lampan infallande ljusstrålen; de etherpartiklar, som föra ljuset
längs denna linie, vibrera i en både mot densamma och mot
cylinder-axeln vinkelrät rigtning. Och om huru många sådana
linier som helst dragas på samma sätt från cylindern, likasom
ekrarne i ett hjul, så vibrera etherpartiklarne efter samma lag
längs dem allesammans; om hela systemet skäres af ett mot
cylinder-axeln vinkelrätt plan, äro samtliga ethervibrationerna
parallela med detta. Eller föreställen Er en cirkel uppritad
rundtomkring och på ytan af profcylindern, samt åtskilliga
snören fästade vid olika punkter af denna cirkel; sträckas de alla
vinkelrätt mot cylinder-axeln och försättas i vågformig rörelse
genom stötar, som rigtas vinkelrätt både mot dem och mot
axeln, så gifva deras partiklars rörelser en tydlig bild af etherns.
Vårt aktiniska moln är alltså i början af sin tillvaro en
verklig polarisations-apparat, och mellan detsamma och det
Ni-cols prisma, som jag här håller i handen, kunna de vanliga
polarisations-fenomenen frambringas. Hålles t. ex. en
selenit-skifva mellan båda, erhålles det välbekanta, af ifrågavarande
teori förklarade, färgspelet; skifvan visar sig i en, af dess
tjocklek beroende färg. Är den jemntjock, företer den blott
en enda färg; är den kilformigt afslipad mot sin ena kant,
förete sig lysande färgband, parallela med den; och är den
slutligen cirkelrund, tunnast i medelpunkten och småningom
tilltagande i tjocklek mot periferien, erhålla vi, i stället för
parallela band, ett system af koncentriska färgringar.
Ifrågavarande färger äro starkast, om man ser genom skifvan
vinkelrätt mot cylindern. Och alldeles samma företeelser uppträda,
om vi se mot den blå himlen, i stället för mot det aktiniska
molnet, i en mot solstrålarne vinkelrät rigtning.
Hittills hafva vi belyst vårt moln med vanligt ljus och
funnit den del af detta ljus, som återkastas åt sidorna
fullkomligt polariserad. Men nu vilja vi undersöka, hvilken
följden blir, om redan sjelfva det från lampan i cylindern
inträdande ljuset är af nämnda art, Mellan båda instrumenten sätter
jag derför ett Nicols prisma, som fullständigt polariserar den
elektriska strålen och det så, att det i cylindern inträdande
ljusets vibrationsplan blir lodrätt, Huru kommer nu molnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
