Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men det är ännu inte den hänsynslöse, stundom
gallsprängde Strindberg som skriver dessa
studentnoveller. Han faller ständigt, såsom först
Blanck och sedan Lindblad påvisat, in i sagotonen.
Och det finns i detta tonfall ofta en Andersensk
ömhet, ömheten mot dem som dra det kortaste
strået i kulturens offerväsen, de må sedan vara
offer för den brutala kamratsolidariteten som En
snobb eller offer för sitt eget armod. Vissa partier
av denna realistiska novellistik äro romantiskt
färgade. Brandes skrev en gång om Andersen: »Han
iakttager som en målare och skildrar som en
svärmare». Det gör också Strindberg när anden
faller på honom, och han ryckes med av sin egen
beskrivning. Tempot blir snabbare, i korta satser
och svindlande takt defilera beskrivningens
detaljer. Den gråa svenska miljön blir nästan exotisk
som i novellen Mellan drabbningarna, där
Strindberg beskriver härligheten av ett köpmannagods på
västkusten, dit en undernärd och puckelryggig
stackars Uppsalastudent kommer som informator.
Lindblad gör ett citat:
Där funnos akasior och sykomorer, grottor och dammar
med guldfiskar och svanor; små bambupaviljonger och
fontäner, voljärer med fasaner och påfåglar. Åkrarna voro
igenlagda och ängarna voro icke slagna i mannaminne.
Hela trädgårdsland voro besådda med blommor. Där fanns
en fruktträdgård med de ljuvligaste träd och en
köksträdgård och melonbänkar och jordgubbsland, persikospaljé
och vinkast. Vart man kom mötte ögat väldiga vaser av
äkta porslin från Mingodynastin, och i rummen glänste det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
