Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 19. Uleå älv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kemi, Simo Ijo, Uleå, Siikajoki, Pyhäjoki, Kalajoki, Esse å,
Nykarleby älv och Kyrö älv. Alla äro till följd av
markens ojämnhet uppfyllda av forsar. Störst bland alla
Finlands floder är Kemi; men Uleå älv är som farled den
viktigaste för Österbotten.
Högt i nordost strömma de strida vattnen ned från
bergstrakterna, stupa i Ämmä fall vid Kajana och finna en
kort vila i Uleå sjö (Oulujärvi), 122 meter över havet.
Därifrån bryta de sig väg mellan höjderna i nordväst och brusa
från fors till fors nedåt havsbukten vid Uleåborg. Det är
en. skön och mäktig älv mellan kullar, klippor och sandiga
stränder. Vintern binder med sin is denna jätte i
lugnvattnen mellan forsarna; men om våren dricker han sig
mätt från alla smältande drivor och kastar då av sina
bojor med ett förfärande brak. Förgäves spjärna hans
isstycken och stångas mot strömmen; de kastas över ända,
malas sönder mot klipporna och flyta i spillror ned mot
Uleåborg. Här göra de ännu stundom motstånd vid den
sista forsen, Merikoski. De torna sig där tiil en hög mur
och uppdämma flodens vatten, så att det^ rinner ut över
stränderna och in på gatorna. Strandborna råka i nöd,
man ror mellan gårdarna. Men endast för några få
timmar hejdas den starka floden uti,sitt lopp.. Den bräcker
med åsklikt dån den väldiga muren, vattnet på gatorna
rinner bort, och isens slagna härar rusa i vild flykt mot sin
grav i havet.
Det var en djärv man, som först vågade styra sin båt
nedför Uleås forsar. Nu ser man alla dagar om sommaren
tjärbåtar och timmerflottar liksom dansa ned utför
floden. I aktern av båten står styrmannen så lugn med sin
breda styråra. Forsen kröker sig, båten rusar rakt mot en
klippa; en sekund mer eller mindre vore en säker död. Men
just i den rätta sekunden vänder båten, ilar snabb som en
pil förbi det farliga stället och tyckes ett ögonblick vara
begraven i skummet. Åskådarna på stranden hisna vid
denna syn. Onödig ängslan! Strax därefter visar sig åter
den smala, bruna randen av båten oskadd nedanför forsen
och fortsätter tryggt sin bana till samma faror och samma
räddning i nästa fors.
Stundom kan en olycka hända, när styrmannen är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
