Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 33. Imatra, omarb. av J. J. Sederholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en förfärande hastighet. I mitten av rännan möter det
klippor på bottnen och uppkastas i vita pelare; men innan
den ena pelaren hunnit lyfta sig, kullkastas den av en
annan. Vattnet rusar högt emot klippväggarna och
sönderbrister i skum; den ena skumväggen bortspolas strax av
den andra. Där är allt fradga, brus och svindlande fart.
En dimma av duggregn står över fallet natt och dag, och
när solen står lågt på himmelen, skiftar dimman i
regnbågens färger.
Imatras åsklika dån höres på mer än en halv mils
avstånd, och invid fallet har man svårt att höra en annans
röst. Det är lätt att kasta en sten från den ena stranden
till den andra, men det starkaste rop kart icke höras
däröver. Bergen darra under vandrarens fötter, och, när han
upplyfter sina ögon efter att en stund hava sett ned i
fallet, tyckas klippor och skogar dansa förbi. Intrycket är så
starkt, att nervsvaga personer lätt få svindel och känna en
besynnerlig lust att störta sig ned i det fradgande djupet.
Laxen går uppför de stridaste forsar, men i Imatra är
det slut med hans styrmanskonst. Upp kommer han icke,
men väl händer, att han mot sin vilja ryckes ned utför
fallet. Stundom ser man timmerstockar nedflyta och
försvinna som spånor i skummet för att åter bliva synliga
nedanför fallet. Då visa de många märken av de stötar de
fått, när de under den rasande farten törnat mot
bottenklipporna. Ingen jätte skulle kunna stå emot Imatras
störtvåg.
Det stora fallet bör ses ifrån båda stränderna. På
västra stranden, som är högre och bevuxen med lummig
björkskog, finnes ett prydligt värdshus med utsikt över den
skummande forsen. Den östra stranden består för det
mesta av kala klippor; mellan dem växa tallskog,
enrisbuskar och ljung. I klipporna finner man talrika
jättegrytor. De hava svarvats i berget av stenar som fordom
kringförts av vattnet. Sådana jättegrytor finner man 8
meter högt över den nuvarande forsen, vilket visar, att
Imatras vatten en gång brusat fram över den mark, som
nu bildar östra stranden. Sedermera har strömmen
urholkat åt sig en ny fåra och hopträngt sig mellan
klippväggarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
