Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde Läsningen. Berättelser från Finlands katolska tid - 121. Matts Kurk och birkkarlarna - 122. Huru ödemarkerna blevo bebyggda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde många av dem och inträngde i Österbotten. De
underlade sig landet, grundade Kyrö socken och blevo
så rika genom sin handel med fisk och skinnvaror, att de
levde som furstar. Men lapparna blevo allt fattigare och
flydde allt längre norrut, till dess att de funno sin sista
fristad i nordens snöiga ödemarker.
122. Huru ödemarkerna blevo bebyggda.
Efter Nöteborgs fred begynte de fem mot varandra
fientliga folk, som dittills bebott landet — karelare,
ta-vaster, kvener, lappar och svenskar, — att småningom
växa ihop till ett folk. De fingo nu samma fädernesland,
samma fiender, samma vänner, samma överhet, samma
kristna tro, samma lagar och ett fredligt umgänge till
allas fördel. Därav uppväxte efter hand det nuvarande
finska folket, vilket förut endast funnits liksom i spillror.
Och det varade många hundra år, innan detta folk växte
rätt tillsamman i kärlek och endräkt; ja, det fortfar att
växa tillsamman än i dag. Endast lapparna förblevo
mera skilda genom sin bostad långt borta från andra.
Södra Finland hade länge varit bebott, medan största
delen av det inre och norra landet ännu befolkades
endast av kringströvande lappar. I dessa ödemarker
brukade sydligare boende finnar jaga och fiska om somrarna,
men flyttade om hösten tillbaka till sina hemtrakter.
De ansågo vissa sjöar och jaktmarker såsom sin egendom
och tilläto ingen annan att fiska eller jaga där. Varje
bonde var konung över ett rike av vida utmarker flere
mil från hans gård.
När svenskarna kommo med kristendomen, flyttade
mången hedning till ut marker na för att få leva i fred med
sin gamla tro. Somliga följde med birkkarlarna norrut;
andra flyttade inåt landet, där de tyckte sig hava bättre
utrymme. Många drevos ock av fiendens anfall vid ryska
gränsen att flytta längre åt väster och norr. De flesta
voro ej vana att dela marken med sina grannar. En granne
betraktades nästan som en fiende. I Lesti kapell bodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
