Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte Läsningen. Berättelser från Finlands nyare tid - 177. Karl Johan Adlercreutz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid Lappo i Österbotten korsa sig flere vägar. Där
stod ryska hären under Rajevski mellan två byar på den
stora slätten vid kyrkan och älven. Dess jägare lågo
dolda i rågåkrarna och fällde mången tapper man.
Ad-lercreutz ordnade anfallet, Döbeln tog på sin del
brorslotten av faran. Främst trängde björneborgarna och karelska
jägarna framåt; alla tävlade att trotsa ett fruktansvärt
kulregn. Den stora byn vid kyrkan blev tagen,
Iyiuh-tari by antändes av den slagna, men skickligt återtågande
fienden. Det var en stolt seger. Den finska hären ryckte
nu i tre avdelningar söderut. I södra Österbotten reste
sig folket och nedsköt strövande fiender, vilket sedan
ådrog bönderna svåra bestraffningar. Åland hade rest
sig redan i maj och förjagat fienden. Roth och Spof, två
djärva partigängare, förde med 40 björneborgare såsom
fordom kivekkäät sitt eget krig i nejden av Näsijärvi,
borttagande fiendens kurirer och lastvagnar.
Då förstod greve Buxhövden, som styrde landet i Åbo,
att Finland ej kunde tagas utan ett krig på allvar. Nya
ryska härar av utvalt, krigsvant, tappert folk inryckte i
landet, och mot Adlercreutz sändes den unga, snillrika
greve Kamenski. I augusti månad framryckte den starka,
ordnade fienden åter efter en ny anfallsplan, och nu gällde,
som Karl XII sade, att »dansa för bruden». Dag eller natt
fanns mer ingen rast, överallt hördes kanonernas dån,
överallt flöt blod; marscher och åter marscher tröttade
krigaren. Alavo blev den sydligaste punkt, dit den finska
hären banade sig väg med en rask seger, där savolaksarna
gingo främst. Men när kort därefter den käcka Otto von
Fieandt blev slagen i Karstula och fienden hotade norra
strandvägen, kunde ingen mera hejda den darrande
Kling-spors återtåg emot norden, dock icke nu i en ärelös flykt.
Trotsig och harmfull stannade finska hären gång på gång
med bröstet mot fienden, segrade i dag och gick i morgon
tillbaka. Så kommo de glesnade, sårade, krutsvärtade
lederna fram till havskusten. Klingspor hade nu fått den
oväntade befallningen att »jaga fienden ur landet» och
lämnade i sitt hjärtas ängslan hela befälet åt Adlercreutz.
Denne stannade i en stark ställning vid Oravais, tre mil
söder om Nykarleby. Han hade 4,900 man, hälften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
