Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. 5 Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
UNGD OMSVÄNNEN
Fyra rostiga spikar.
För Udv. Av Annita. (Forts. fr. n:r 18).
Nu började mötet med ett par sånger,
och så bad predikanten. Häpen blickade
jag på honom. Jag hade hört farmor,
mor, far och prästen läsa böner, hade
väl själv också gjort det, då jag var barn,
men detta var något nytt. Här lästes
inga böner. Här bad man. Hur
innerligt bad han icke om Guds Andes
närvaro i denna stund, om nåd att frambära
det glada budskapet och om kraft att
kunna rikta ordets svärd så, att någon
av de starka hjältar, som skola bliva
Guds Sons rov, i kväll måtte falla till
korsets fot. Ja, femton år ha svunnit
sen dess, men aldrig glömmer jag den
bönen eller den predikan, som sedan
följde.
Texten utgjordes av endast dessa ord:
’Tänk på din Skapare i din ungdom!’
Hur livligt och förstående skildrade ej
talaren de tankar, som röra sig i unga
sinnen. Han beskrev, hur den fria, starka
tanken vill famna allt, förstå allt, och ju
mera svårförstått och outgrundligt något
är, desto ivrigare sysslar tanken med
detsamma.
Men hur högt, stort och
begrundans-värt det skapade än är, så är dock
Skaparen, Mästaren större. Och ändå, hur
flyktigt snuddar ej tanken vid honom,
upphovet till allt, vad vi beundrande söka
utforska. Han framhöll vidare, att om
vi mera tänkte på Skaparen, skulle vi få
nyckeln till mången dunkel gåta i det
skapade, inför vilken vi nu stå frågande
och rådvilla. Så övergick han till själva
kärnan i sitt tal, till Skaparens Son,
Människosonen. Hade föredraget förut varit
intressant, blev det så i ännu högre grad
nu. Hur vart han icke målad för oss,
Jesus, den på korset upphöjde. Hur såg
jag icke för min själs ögon, att han
liksom öppnade famnen mot mig och
ropade: ’Jag tänkte på dig i min tunga,
hårda kamp, då jag trampade vinpressen
allena, så offrar du åt mig dina vitt
flygande tankar, tänk på mig, tills jag blir
det käraste föremålet för alla dina tankar!’
Undrande, ja hänryckt satt jag där.
Mången predikan hade jag förut hört,
men aldrig någon liknande. Och vad
var det, som gjorde skillnaden så stor?
I samma stund den frågan ljöd inom
mig, gav den själv sitt svar. Allt vad
jag förut hört var teori och död bokstav,
men här var anda och liv. Denne unge
man hade själv på sin väg mött Mästaren
och av honom mottagit uppdraget att gå
ut i världen med livets ord. Därför var
hans budskap så vinnande, därför gick
hans tal så djupt. Hur det verkade på
de andra åhörarna, vet jag inte, men i
mitt hjärta borrade det sig in som
glödande pilar, och när han slöt med en
varm vädjan till oss unga att öppna
hjärtat för vännen framför andra vänner, kände
jag, att mina fötter beträtt en mark, som
de förut aldrig trampat.
När mötet var slut, tog predikanten
avsked av oss, sägande, att hans plikt nu
kallade honom bort. Det stode i Guds
hand, om han åter en gång komme till
denna plats, om vi på jorden skulle se
varandra åter, men han bad oss möta
honom inför den stora, vita tronen, klädda
i Lammets bröllopsskrud. Icke mycken
frukt av sitt arbete kunde han nu se,
men han hade sått på en förhoppning,
och han trodde, att skördens dag skulle
uppenbara något moget ax från denna
tid av arbete och bön.
Det var i en underlig stämning jag
lämnade Strömtorp den kvällen. I flera
dagar ljödo för mig de allvarliga orden,
men min egenvilja var stark nog att till
en tid kväva det groende livet, som
börjat spira upp inom mig, och jag blev
densamme som förr, fast en stor
förändring i mina tänkesätt inträtt. Jag såg
klart, att talet om villfarelse här var
obefogat, ja rent av en stor lögn. Om något
predikat ord var rent och sant och i
överensstämmelse med bibelns lära, så
var det detta; de gamla ljusskygga
fördomarna måtte säga vad som helst. Och
när tillfälle därtill yppade sig, besökte jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
