Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hildur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ULF
— Hildur, kom upp till mig! Jag är alldeles
ensam hemma.
Flickan samlade snabbt ihop den lilla dockan
och alla hennes kläder i ett litet bylte under
förklädet och så sprang hon över gården upp i stora
huset. Ulf mötte henne i förstugan en trappa upp
och tog henne in.
Ulfs hem var en högre och bättre värld för
Hildur. Här var stora riktiga rum med fina vackra
möbler, stora mattor och långa vita gardiner för
fönstren. Det var inte första gången Hildur var
här, men hon gick ändå på tå, tyst, försiktigt,
färdig att ögonblickligen vända om och störta
tillbaka till fru Svensson och bakgården. Hon hade
gått bort utan lov, hon visste att hon skulle få
bannor och kanske stryk, då hon kom igen, men
hon stannade ändå. Här var ju så mycket vackert
och här var Ulf, som hon måste lyda, hon förstod
ej varför. Redan första gången, då hon mötte
honom nere på gården och han tog hennes hand
och sade: kom upp till mig, hade hon gått med
utan att fråga vart hon gick.
De båda barnen gingo in i det stora ljusa
rummet åt gatan där Ulf hade sin lekvrå framme vid
fönstret och där slogo de sig ned på golvet bland
6. — Hasse Z„ Ulf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
