Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Nu, fröken Nathaliac, sade Sjöstjerna sakta,
«nu är likväl afskedsstunden inne. Låt mig nu.
tacke er för de dyrbara och oförgätliga stunder, jag
tillbragt med er! Minnet af dem skall följa mig
under hela mitt återstående lif. Det afsked, jag
måste taga af er, blir efter all sannolikhet för evigt.«
En skälfning flög igenom den unga flickan. Men
hastigt fattade hon sitt beslut. Hon vände mot
honom sitt uttrycksfulla ansigte, och i det bleka
månskenet sväfvade öfver dess drag ett underbart
vemod. «Kapten Sjöstjerna«, sade hon, «mig har det
förefallit som en underbar skickelse, att jag skulle
lära känna och högakta er. Jag finner mig derföre
ega mod att upprigtigt säga er, huru det skulle vara
vår käraste önskan, om ni tilläte oss hoppas att få
återse er här».
«Fröken Nathalia«, sade han, att återse er,
huru kärt vore det icke! Jag skulle anse det för
mitt lifs högsta lycka. Men, jag vill bekänna det i
denna stund, ett sådant återseende skulle vara
farligt för mitt lugn. Jag känner, att jag icke bör
återse er.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
