Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lofvade bestämdt bans räddning, emedan såren icke
voro farliga.
«Kan jag besöka honom utan att han för
mycket oroas?« frågade Sjöstjerna ånyo.
Läkaren tillät det, och Sjöstjerna inträdde. Då
han kastade sin blick in i hytten, möttes han af den
besegrades bleka uppsyn. Det låg i hans drag en
utomordentlig likhet med det ansigte, som för den
svenske krigarens hjerta var så dyrbart. Sjelfva
blekheten och det lidande uttrycket bidrogo att öka
Sjöstjernas rörelse. Baronen märkte detta uttryck då
deras blickar möttes.
«Har ni någon önskan, min baron», började
Sjöstjerna, «som jag kan uppfylla, så ber jag er
nämna den.«
«Ännu för några timmar sedan«, svarade den
sårade, «besökte jag mina föräldrar. Jag hörde der
så mycket omtalas ert ädelmod, att jag endast i ett
fall finner tröst i min olycka, nemligen den, att det
är ni, som är min besegrare. Jag behöfver för
öfrigt ert förtroende; och hvad jag kan säga er torde
kanhända också icke blifva utan inflytande på er
framtid.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
