Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Och uppå guldvigt ej sitt ord han vägde,
Ty hiertat ständigt han på lappen bai
Och i förställningskonst han fremling var.
En trast satte sig i trädets krona ofvanför den
a-önte skaldens hnfvnd och dess rena toner tjuste
rans öra.
TJ„v, fnrtfnv TTIfid (•ttc+o mnnnlnQ’:
_ Haf tack, du lilla fogel, för den drapa
Du egnar kungen, i hvars^ makt ej står
Att dig belöna som din sång förtjenai.
Hvad underbara toner, skära, rena
Och sammansmältande i harmoni
Som englars sång i himlens drömda rike.
Du sångens furste, låna mig din tunga,
Att jag mitt hjertas känslor mäktar sjunga.
Matt klinga nu min harpas slag, den finner
Ej uttryck för den eld i själen brinner;
För fattigt språket är, det saknar ljud
Att fly på sångens vingar upp till gud.
En lärkas klockrena toner hördes på något af-
stånd. Den älskliga sångarn tycktes hänga pa en
solstråle, så orörlig sväfvade fogeln i luften öfven den
lilla öppna planen inne i skogen.
— Hvad nya toner! Det är lärkan, som
En konstlös dikt till alltets herre sänder,
Hans godhet prisar och allt skapadts skönhet.
Hvad du är lycklig, lilla lärka, der
Du sväfvar högt bland molnan, jublande
Och tolkande din kärleksglöd för henne,
Som gladt beundrande på tufvan sitter
Och vid sitt hjerta värmer kärleksplanter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
