Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - AGNARNA OCH VETET - Gubben Weman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ska en ha mer än löss i huvet för å klara sej — å
I har väl inte stort mer!
Nu är gubben Weman död sedan många år, och
däråt är ingenting att göra. Men rätt egendomligt var
att jag två dar efter min dröm fick brev från en god
vän just om Weman och brevet åtföljdes av gubbens
porträtt och en historia om honom.
Han var över åttio år gammal, då jag lärde känna
honom. Han var en ärlig själ och ingen frimickel och
skåpsupare. Och humör hade han också. Min vän
berättar att han en gång under storstrejksåret 1909
seglade ute i havsbandet, kom till Gillinge och gick
i land för att hälsa på familjen Weman. Gubben stod
som vanligt och jobbade med en båt. Det märktes
genast på hälsningen att han var arg — och himlaarg.
På frågan hur det stod till, svarade han: — Hur
fan ska dä kunna stå te annat än illa, när en inte
kan få en droppe starkt?
Det var nämligen spritförbud under storstrejken.
Han ställde sig rak och fortsatte:
— Vore jag kung här i landet, skulle ja
kommendera ut mina soldater å skjuta ner packet, som inte
vill arbeta. Å sen skulle en väl få frihet å leva som
en vill och behöver för sin ryggmatist!
Sådant folk fanns det förr i världen. Nu ha vi snart
bara skåpsupare och smugglare i skärgården.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
