- Project Runeberg -  Under fredsbanéret /
43

(1916) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - V. I Ragunda prästgård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RAGUNDA PRÄSTGÅRD 43

var oklok. Den kunde tolkas som en uppfordran till den
unge mannen att säga något smickrande. Och så gärna
hon än hörde dylikt, ville hon dock icke så öppet
framkalla det. Hon bibehöll emellertid gott fattningen och
visade blott en förvånad min.

»Just så. Jag prisar alltid min lyckliga stjärna, då
er herre och man blir bortkallad i sockenbud.»

Nu sade fru Karin ingenting. Hon blott såg ut som
om hon icke förstod.

»Ty då får jag njuta av edert angenäma sällskap.»

»Mitt sällskap står er väl till buds även då min man
är hemma, riddar Urne?»

»Det tyckes så, men det är dock ej så... Har ni
varit uppe i fjällen om våren någon gång?»

»Ja.»

»Nå, då har ni sett, huru björkarnes kronor stått
gröna, medan rötterna dolts av snödrivor. Man har
njutit av vårens härlighet, då ögat fästs på trädens ljusa
lövskrud, och man har velat kasta sig till deras fot med
ett: »Natur, vad du är härlig!» då snön där kommit en
att rysa... Så är det när jag ser er bredvid er man.
Mitt öga njuter av att se er ungdomliga skönhet, men
njutningen är ej ostörd. Ty så fort mitt öga faller på
den gamle, vid vilken ni, oförklarligt nog, länkat edra
öden, skakas mitt hjärta av en köldrysning. Detta kan
ej inträffa, då jag har er ensam framför mig, såsom nu.
Har ni nu förstått mig, fru Karin?»

Hon ryckte lätt till, då hennes namn nämdes.

»Förlåt mig, riddar Urne. Jag satt och tänkte pä
något helt annat och edra ord gingo mina öron förbi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:21:59 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/unfreb/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free