- Project Runeberg -  Under fredsbanéret /
45

(1916) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - V. I Ragunda prästgård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I RÅG UN DA PRÄSTGÅRD

målningar — han var en framstående konstnär. Han
be-fans snart nödvändig, erhöll statsanställning, överhopades
med utmärkelster och adlades slutligen. Han bortlade då
alldeles sitt italienska namn för att ej behöva stöta de
danska patriotiska känslorna för huvudet — det var visst
för resten på konungens begäran. Men aldrig glömde
han sitt Italien, och alla de sagor, som fylde min
barndom, voro därifrån... Nåväl, jag växte upp och gick i
krigstjänst, såsom en riddersman ägnar och anstår, och
jag skall stiga till de högsta äreställen, ty jag vill det.»

En blixt av beundran sköt fram i fru Karins öga.
Och den var icke hycklad.

»Jag känner mig överlägsen dessa nordbor, och
därför skulle jag fram ... Ack, förlåt mig, jag blir het och
tappar mitt ämne! ... Det är ju naturligt, att jag sett
mig omkring även på kvinnomarknaden i mitt land.
Dyrkandet av det sköna är en alt för viktig del av mitWliv,
ett altför dyrbart arv från min far, för att jag skulle kunna
underlåta att dyrka det skönaste av det sköna: kvinnan.
Men jag bedyrar er, att jag aldrig beundrat de
nordiska kvinnorna. Jag finner intet vackert i deras
genomskinliga hy, deras urvattnade ögon och deras lingula hår.
De äro bleka drivhusplantor i mina ögon. Och jag vet,
att det rinner fiskblod i deras ådror. Nej, tacka vill
jag barnen av södern. De ha blod i den kind, åt vilken
solen givit färg. En svart, böljande lock, som glänser, det
vill jag kalla hår. Och ett mörkt öga, som kan stinga
likt en dolk eller bränna som vulkan, det vill jag kalla
ett öga... Nu förstår ni varför jag finner er skön!»

»Nej, det förstår jag1 icke, riddar Urne, men väl att
ni tycker om mörka fruntimmer.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:21:59 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/unfreb/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free