- Project Runeberg -  Under fredsbanéret /
48

(1916) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - V. I Ragunda prästgård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48 SAXON: UNDER ERliDSBANÉRET

som intresserade sig för mig endast på grund av min
samhällsställning.»

»Ni...»

»Jag har strax slutat... Med er var förhållandet ett
helt annat. Jag fick tid att lära känna er. Och mot er
fans ingen anledning till den misstro, varmed jag mötte
de unga jungfrurna. Ni stod inför mig i en helt annan
ställning än dessa, eftersom ni är gift... Vill ni nu tro
mig, då jag säger att ni icke blott är skön, utan (den
skönaste jag sett?»

»Nej», svarade hon leende, »ingendera. Men jag tror
värkligen, att ni ej finner mig alldeles avskräckande. Detta
dock icke på grund av mitt särskilda utseende, utan på
grund av att jag, såsom ni sade, hör till er ras. ,’ Edra
ord i detta fall ha värklig innebörd, det inser jag. De
kasta ett förklarande ljus över sympatier och antipatier, som
jag själv känt, men vilkas orsak jag aldrig förstått. För
övrigt tackar jag er för sådana stunder som denna -—
icke för vad ni sagt om mig, utan för att ni kan stå
ut med att i timtal sitta och prata med en obetydlig liten
kvinna så långt bort från de platser, där livet värkligen
rör sig. Flär står det stilla. Jag förstår, att ni emellanåt
måste finna mig gränslöst enfaldig, och er vänlighet att
skingra långsamma timmar för mig, är därför så mycket
större. Att jag tager emot denna vänlighet är kanske
en börda för er. Men ni får förlåta mig för att jag låter
er bära den. Jag har sutit ensam så mycket inom dessa
fyra väggar ...»

Hon sänkte blicken mot golvet. Jörgen Urne skulle
ha velat trycka hennes vita, mjuka hand, som slapt sjönk
ner utmed länstolen. Han vågade det dock icke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:21:59 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/unfreb/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free