Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - IX. Sveket mot barndomsvännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T
gestalt, som sade henne något: du har alltid längtat dit,
varest han och hans likar höra hemma.
Och det är ej blott hans sätt att tala, som tjusar
henne. Han säger henne också ord, som hon hungrat och
törstat efter, även om hon på förhand skulle ha vetat,
att de varit hyckleri från början till slut.
Och han hycklade dock förvisso icke. Det kom så
oförberett, så enkelt, så naturligt fram, vad han hade att
säga om henne och det intryck hon gjort på honoim.
Varför skulle han för resten ljuga för henne?
Älskade hon honom ? Ville hon icke känna brännande
kyssar på sina läppar? Ville hon ej se in i ögon, som
glödde? Ville hon ej tryckas till ett manligt bröst av
armar med ungdomlig styrka oc,h häftighet?...
Och så bäras bort på mjuka drömmars vingar...
Hon sprang upp.
Nej, här gälde det att — såsom hon själv sagt till
Jörgen Urne — vara kallblodig. Miste hon
självbehärskningen, kunde spelet vara förlorat. Och det gälde alt för
mycket. Domprostinna i Trondjijem... en hög och aktad
ställning i Norges finaste stad. Då målet nåtts kunde det
vara tid att tänka på att ,hängiva sig åt njutningen att
smekas av söta ord oc,h brusande känslor...
Dä kriget vore slut, skulle Jörgen Urne söka
kommendantsbefattningen vid Munkholmen, hade han sagt.
Man hade lovat honom, att han finge välja lön för sina
tjänster. Han hade förut ej tänkt på något bestämt. Men
nu visste han, att han ville bo i Trondhjem, hade han
sagt.,...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
