Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XII. Igensopade spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 1;
116 SAXON: UNDER FREDS BANERET
»Också denna omständighet låter sig lätt förklaras»,
sade Per Simonsson. »Tjuvarna voro två. Den mindre
och smidigare var egentligen endast värktyget. Den andre
höll sig undan i närheten för att mottaga bytet. Att denne
gick så trygg berodde endera därpå, att Torjus skickligt
kunde dölja sig eller också på, att tjuven trodde det
vara kamraten, som kom tillbaka efter välförrättat ärende.»
»Men slaget som Torjus fick?»
»I första förskräckelsen sprang inbrottstjuven
naturligtvis upp i skogen för att gömma sig. Först i andra
hand tänkte han på kamraten, som för resten var en stor,
kraftig karl och altså kunde fönsvara sig själv. Då han
hunnit sansa sig, beslöt han söka upp kamraten — det
kan ju också vara möjligt, att han hörde Torjuis och altså
skyndade till sin kamrats försvar. I, vilket fall som hälst,
fick han tillfälle att giva denne bistånd just i det
ögonblick, då TorjuS stod redo att minska tjuvarnas på jorden
antal med en...»
»Tror du värkligen, att de Skola föreställa sig sakens
gång på det sättet?»
»Det är omöjligt, att de för sig kunna uppgöra någon
annan förklaring.»
»Må din profetia gå i fullbordan», sade Hemming
Nilsson. »Nu måste jag fram och hämta Torjus, ifall han
ligger kvar däruppe i skogen.»
De skildes med ett handslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
