Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XIII. De frivilliga från Ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
SAX O A’.- UNDER FREDSBANÉRE T
»Det är riktigt synd om dig, Karl, ty du får alt dålig
middag. Jag har tänkt för mycket på dig själv för att
kunna vana med i -köket, och gamla Guru har också haft
en sä märkvärdig oro över sig.»
»Hur är det med farbror då?»
»A, han är lugn och trygg som vanligt. Han stängde
in sig med sin predikan, bana för att slippa se mig»,
sade han.
»Och Rimpi?»
»Är rörlig och rask som alltid.»
»Det har ej varit något bud från Norge?»
»Nej, och jag hoppas, att det må dröja så länge som
möjligt.»
»Hur så?»
»På det att jag må få ha dig här så länge som
möjligt ... Sedan är det ovisst när vi träffas. Ja, det kunde
ju till och med hända...»
Hennes ögon blevo fuktiga.
»Du vet, huru lätt jag har för det», sade hon
urskuldande, i det hon torkade bort de tårar, som kvält
fram i ögonblickets känsla.
»Nog kan det dröja, innan vi träffas. Men någon
anledning till oro för mig fins ej. Jag går ju ej ut i
striden, och om jag än gjorde det, så stode jag ju alltid
omgiven av sådana, som ville skydda mig.»
»Vi skola ej tala om det nu. Förlåt att jag väckte
frågan.»
De hade nått till uppkörsvägen. En dräng kom emot
dem och mottog hästen. Och uppe vid bygningen stod
kyrkoherde Berghemius och skrek något •— de hörde ej
vad. De påskyndade emellertid sina steg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
