Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XIV. Fienden kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIENDEN KOMMER
13!
»Detta a? alt du vet?» fortfor Berghemius till
ryttaren.
»Alt.»
»Skall du återvända dit upp?»
»Så fort jag hunnit få en kort stunds vila och en
annan häst.»
»Gå in i köket här, så får du mat och blir anvisad
ett viloläger. Vi skola så under tiden skicka bud till
ditt hem, ifall någon där vill tala vid dig, och medföra
hästen dit samt få en ny i stället.»
Ryttaren tackade, och Berghemius, Magnil och Karl
gingo in i helgdagsstugan.
»Det är tid för mig också att tänka på affärd», sade
Karl.
»Ja», svarade Berghemius, »och nu vill jag än en gång
spörja dig Magnil, om !du ej vill be Karl att få följa honom
till Revsunds prästgård och vara där tils fientligheterna
äro över.»
»Nej, far, det vill jag ej be Karl om. Han vet, utan
att jag behöver säga det, huru ofantligt jag håller av
honom och huru glad jag under andra förhållanden skulle
vara över att få vistas i hans hem. Men nu vill jag icke
följa honom. Du vet, far, att när mor dog, gjorde jag
mig själv det löftet att så långt i min kraft stod söka
bli dig en ersättning för henne, och i det löftet ingick
också, att jag aldrig skulle skiljas vid dig.»
Det var uppgjort så, att Karl skulle vara i sitt hem
tils hans yngre bror, som nu låg nere i Upsala och
studerade, avlagt prästexamen. Denne skulle då bli faderns
adjunkt i stället för Karl, och Karl skulle bli Berghemius’
adjunkt samt gifta sig med Magnil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
