Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XVI. De tre hundra fångarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T
ning mot den andra skansen, men visade sig dock icke
för angriparna, som hastigt drogo sig ur skotthåll. Om
en stund sköto svenskarna ännu ett signalskott, och om en
stund åter ett tredje. Detta väckte synbarligen stor
undran hos danskarnes förtrupp, som i sin tur gav en
signal-salva, och snart framryckte mycket folk. Nu sprungo ett
par tjog svenska bönder upp på vallen, borrande
böss-piporna i marken och fallande på knä, sålunda
antydande att de gåvo sig. En befälsperson vinkade med
handen, varpå tre bönder, bland vilka Kjel Enoksson var
en, skyndade utför sluttningen. Komna i närheten av
den befälsperson, som vinkat, blottade de sina
huvuden.»
»Vad viljen I?» frågade han, som snart befans vara
generalen.
»Nåd!» ropade de.
»Huru många ären I ?»
»Vid pass tre hundra bönder», svarade Kjel
Enoksson å de övrigas vägnar.
»Icke knektar?»
»Nej, bönder.»
»Var är då huvudstyrkan?»
»Det veta vi icke.»
»Å, nog veta ni det.»
»Nej, beklagligtvis veta vi icke det, ers nåde. Visste
vi det, så vore vi ej här.»
»Nå, varför äro då ni här?»
»Det är två skansar här, ers nåde. En där borta.»
Kjel Enoksson pekade mot östra skansen.
»Jag vet det», svarade generalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
