Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XVIII. Stulen lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T
»Tanken är ypperlig, fru Karin», sade Jörgen Urne
med strålande min.
»Vi få tala vidare om den saken sedan. Men ej ett
ord därom till min man! Det kanske hos honom fins
någon svaghet för ungdomsvännen, och detta kunde
fördärva altsammans. Ty i krig får man ej taga några
hänsyn.»
»Alldeles som i kärlek, fru Karin!»
»Jaså, ni har kommit tillbaka dit nu», skrattade hon.
Men skrattet var matt och klanglöst.
»Med samma naturnödvändighet som fågeln söker sitt
näste när aftonen kommer.»
Hon försökte att ge sin läpp en spefull krökning,
men detta ville ej gå. Hon hade under senare tiden i
sina drömmar ofta vilat vid Jörgen Urnes bröst, och då
hon slitit sig ur drömmen hade hon alltid sagt sig, att
den ej finge bli värklighet förr än detta krig vore över.
Nu behövde hon kallt blod — nu behövde hon kunna tänka
lugnt. När striden vore över och hon sute i sin kammare i
Trondhjems domprostgård och Jörgen Urne komme, då
skulle hon giva sig segerlön genom att sjunka i hans
armar.
Tusen gånger hade hon sagt sig detta. Och dock
— vart togo alla hennes föresatser vägen? Detta okända
grep henne alt fastare, och hon vart ej längre vred på
sig själv för att hon ej gjorde motstånd.
Han såg vad som försiggick inom henne, och han
var ej sen att handla.
Hon låg snart sluten i hans famn, fastlänkad vid
honom såsom med järnkrampor. Hans andedräkt var het,
och hans kyssar brände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
