Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XXI. I egen snara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T
»Jag vill ej ha något svar på min fråga, kränkta
oskuld», fortfor Karl. »För ut honom!»
Alla de övriga hade ungefär samma berättelse som
Olof Engelbrektsson, undantagandes Måns Olofsson från
Bensjö i Bräcke — således ännu en av Karls
pastorats-bor — som ingenting kunde förmås att svara utan grät
och jämrade sig över, huru illa han gjort. Karl
tilltrodde sig ej att avgöra, huru djup denna sorg var,
ifall den ens var värklig. Han var snarare böjd för att
betvivla detta.
Efter förhörets slut begåvo sig Karl och två man
till Grimnäs. Olof Engelbrektssons hus var stängt, och
i alla övriga gårdar var det öde. Bodsjömännen stodo
ingenstädes att finna, och till slut måste Karl återvända
med oförrättat ärende.
De hemmavarande kände livlig undran över var
deras kamrater kunde hålla till, men ingen hyste någon
oro för dem.
Karl föreslog nu att sända bud till
revsundsmän-nen, så att dessa fingo avlösa bodsjömännen.
»Gärna skall vilken som hälst av oss buda dem»,
lovade en bonde, »men icke för att bli avlösta. Ty här
stanna vi i alla fall tils ni befaller oss att gå hem. Och
det får ni ej göra förr än prosten kommit tillbaka...
Vi äro trötta på att gå uppe vid bodarne och ingenting
ha att göra. Kornet brådskar det ej med ännu. Och
här kunna vi möjligen bli till nytta».
»Tack för det, mina vänner», svarade Karl.
Han var gränslöst trött och hade snart sökt upp ett
viloläger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
