- Project Runeberg -  Under fredsbanéret /
235

(1916) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XXIII. En ädel kvinna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN ÄDEL KVINNA

235

Jag såg förvånad upp. Det lät på henne som om
hon hört, att jag kunde trolla.

»Ja, hon sade, att ni kunde — förlåta edra
ovänner och bedja för dem, som gjorde eder skada.»

Hon stötte fram de sista orden i ett ögonblick. Och
hon såg riktigt bra ut då, och klok också. Innan jag
hann hämta mig från förvåningen över vad hon sade
och över förändringen tillade hon:

»Ni vill veta vad jag heter. Jag heter fru Karin.»
Det gick runt för mina ögon. En dörr skrälde till.
Jag störtade ut. Men hon var borta, såsom skulle hon
sjunkit i jorden eller flugit i luften, och jag frågade mig,
innan jag återfått herraväldet över mig själv, om jag
drömt en dröm eller sett en syn. I detsamma ljödo
hästtramp, och hon sprängde bort. Jag ropade åt henne,
men det hörde hon ej eller brydde sig icke om. Annat
kunde jag ej företaga mig. Det fans ingen hemma mer
än gamla Guru och jag... Jag har ej talat om detta
för far, ty jag ville be dig att be för henne. Nu har ju
emellertid saken blivit mera invecklad, dels fått andra
sidor. Jag tyckte, att det var så synd om henne, på
samma gång jag afskydde hennes gärning. Men, ser
du, det är något, som ni män icke kunna förstå er
på så som vi: vad det vill säga att ha någon att ge
sig hän åt med liv och själ. Ni ha ju så mycket annat,
som fängslar er och som tager edra krafter i anspråk
— för oss är detta alt. Därför att jag är så rik i detta
avseende, kan jag förstå, huru gränslöst fattig hon varit
och hur lätt det var för henne att bli så dålig som hon
blev... Då hon gifte sig, visste hon ju ej, vad hon
gjorde — hon var ett prålsjukt barn, som sprang efter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:02:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/unfreb/0235.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free