Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans förstod genast meningen. Han förde
släden tätt till isranden, lade sig på den med ena
knäet, gjorde sig så lätt som möjligt, sköt fram
bröstet, sträckte försigtigt ut armarne, skuttade till
hastigt i det han stötte tillbaka släden med fötter-
na, och kom sålunda lyckligt upp på det torra.
Den redlige Hans var räddad, Men han låg der
utan rörelse, lik en död. Robert gned hans stel-
nade lemmar, tog fram en liten flaska ur sitt bälte
och gaf honom något vin att dricka. Lifvet åter-
vände, och snart stod Hans upprätt.
»Se så», sade han, »tack, herr Robert! Låt
oss nu helsa på skälarne!»
Robert såg på honom förvånad. »Har icke
jagtlusten förgått dig, kära Hans?» frågade han.
»Nej, tvärtom», svarade han. »Sådana små
olyckshändelser äro vi eskimåer vana vid. Jag vill
icke för intet hafva utstått denna ångest. Jagten
skall åter sätta mitt blod i rörelse, och våra stac-
kars hundar behöfva mat.»
Han hade hållit fast linan, som var bunden i
släden, och drog således lätt upp denna på den
fasta isen. Derpå gjorde han åter seldonet i ord-
ning och spände för hundarne igen. Bössorna hade
man lyckligtvis qvar, de hade endast blifvit något
våta. Men Hans torkade och putsade dem, försåg
dem med ny laddning och skakade friskt krut på
fängpannorna. Skälarne lågo ännu qvar, ungefär
en hundra steg bort, somliga uppe på isen, andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
