Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den farliga punkten på firmamentet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rådplägningen vore slutad. Fru Anna gick och lämnade
dörren halvöppen till det rum, där Henrik Fleming
väntade henne.
– Hans Stålhandske var således en lycklig brudgum?
frågade konungen, för vilken man omtalat bröllopet
i Pernå.
– Mycket lycklig, ers nåde, svarade fröken
Kerstin.
Tilltalet »majestät» brukades väl vid högtidliga tillfällen,
men glömdes vid förtroligare samtal för det äldre
och enklare tilltalet »eders nåde».
– Han är lycklig, som fått följa sitt hjärta. Jag
känner dem som icke få göra det. Känner ni någon
sådan?
– Jag vet icke... Måhända.
– Vad skulle ni göra i en sådan belägenhet?
– Min plikt, om jag vore man.
– Och en kvinna, vad bör hon göra?
– Detsamma, ers nåde. Alltid sin plikt.
Konungen betraktade henne skämtsamt.
– Vet ni väl, att icke mången vid edra år skulle
tänka som ni? Ni talar som en man, men jag känner igen
det Flemingska släktdraget. Ni är icke rädd, ni. Jag
såg er vid slottsbranden i Åbo 1614 stå kvar i tornet,
för att ni icke ville kvarlämna en liten flicka i lågorna.
Er faders frände Klas Fleming kände heller ingenting
annat än sin plikt, och därför blev han salig konungens
dödsfiende. Lyckligtvis äro vi vänner, och därför kan
jag öppet fråga er: äro ej hjärtats rättmätiga anspråk
de högsta av alla plikter?
– Jag vet icke vad eders nåde menar med hjärtats
rättmätiga anspråk. Men vore jag konung...
– Fortsätt!... Om ni vore konung...
– Skulle jag aldrig svika min tro. Mitt ord skulle
vara ett kungsord, och min ed skulle vara mig dyrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
