Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. En natt och en morgon på Kymmenegård.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Jag fruktade det. Vad sade han dig?
– Jag djärvdes påminna honom om Ebba, och han
sade mig vara för ung att bliva hans biktfader. Det är
slut mellan dem; jag förstod det blott alltför väl, och
det har mycket bedrövat mig.
– Lägg det icke för mycket på hjärtat, mitt kära
barn; det är kanske lyckligast för dem båda. Sådana
förbindelser mellan en konung och en undersåte medföra
i bästa fall söndringar inom riket. Bjelkesläkten har fått
vidkännas både ära och avund av drottning Gunillas
upphöjelse. Ingen mor, så framt hon icke är en furstinna,
bör önska att se sin dotter på Sveriges oroliga
tron. Sade konungen något mer om dig själv?
– Ja, moder. Jag beder dig, fråga mig icke!
– Det jag mest älskar hos dig, mitt barn, det är
att du alltid har varit sann som dagens ljus. Vid
fyra års ålder var du fäst vid din far med den ömmaste
tillgivenhet; men när han flydde för hertigen och förföljarna
frågade dig om du visste hans gömställe, sade
du ja, ty du kunde ej ljuga. Åter, när de ville förmå
dig att upptäcka gömstället och än skrämde dig med ett
stort ris, än lockade dig med en honungskaka, kunde
ingen förmå dig att svara ett ord. Nu frågar jag dig,
icke om andra, men om dig själv: vad sade dig konungen
i går afton?
Dottern upprepade under tårar dessa ord, som hon
icke kunde förgäta.
– Mitt barn, sade fru Anna lugnt, jag finner ingen
verklig orsak till oro i dessa flyktiga artigheter, dem en
furste stundom slösar på unga personer i sin omgivning
och dem han sannolikt i morgon har glömt.
Om någon äger rätt att beklaga sig över den uppmärksamhet,
han behagat visa dig, är det fröken Brahe.
Det är tydligt att hon numera måste känna sig fri från
sin förbindelse; jag tvivlar icke på att hennes hjärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
