Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bakteriefärgämnen - Flagellaterna - Blödande hostia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
52
En avfällig präst skall nämligen ha återförvärvats till sitt kall,
därav att under mässan hostian täcktes av blodfläckar. Det
väsen, som vållar alla dessa sällsamma ting, är numer
välbekant under namn av Micrococcus prodigiosus och finnes i dammet,
i luften och i vattnet i skogsbäckar om hösten samt avskiljer
icke blott det i sillake förekommande luktämnet, det vidriga
trimetylaminet, utan vid svalare temperatur även ett blodrött
färgämne. På sakristiornas fuktiga hostior har man ofta
träffat denna bakterie, vilket icke bör väcka förundran, enär den
företrädesvis trives på fuktiga, unkna ställen. Vad »Kristi sår»
beträffar, så framställdes dessa utan svårighet medelst fuktiga
linnelappar, på vilka bakterien växte och som lades på den nakna
kroppen på de lämpliga ställena. Helgonlegenderna känna även
undergörare, som »svettades blod». Numer känner man en
bakterie, kallad Micrococcus hcematodes, som slår sig ned på
orenliga människor, helst i axelhålan, men f or övrigt på andra alltid
fuktiga kroppsdelar och avlagrar rött färgämne. Renligheten
hos helgonen stod emellertid icke högt i kurs.
Flagellaterna. Den tvetydiga äran att ha framkallat alla de
skräckföreställningar och rysligheter, som förbinda sig med en
vidskeplig fruktan för hemlighetsfulla och övernaturliga makter,
tillkommer emellertid icke uteslutande den ovannämnda
undergörande bacillen. Denna vållade endast en del av de hemska
järtecken, vilka spöklikt olycksbådande omtalades från mun till
mun i stad och på land. Då följde nämligen pestilens, krig
och annat tusenfaldigt ve, men dessförinnan förelågo förhör med
ty åtföljande bål på avrättsplatsen, massmord på judarna och
deras brandskattande. Överallt regnade blod. Blod fann man i
en brunn, som föregående dag ännu innehöll klart och
vederkvickande vatten, men nu förvandlats till en rutten, rödskimrande
massa. Blod visade sig såsom ett »Mene tekel», vilket onda
makter skrivit på brödet. Blod flöt ur hostian - vilket alltid var
ett säkert tecken, att judar och kättare hädiskt genomstungit
den, och alltid blev detta anledning till att förgöra obekväma
och misshagliga samt åderlåta rika personer.
Skådeplatsen för det sista blodsundret var staden Padua, där
detta 1809 tilldrog sig, men denna gång helt profant - på ett fat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
