Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lavarnas verksamhet - Vidskepliga föreställningar om lavarna - »Mos för lungorna», »vapensalva»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
122
I vår farmakopé upptages bland läkemedlen ännu Cetraria
islandica, som av naturläkare och i folkmedicinen likväl
tillmä-tes ett större värde såsom medel mot bröstsjukdom i form av
bröstte. Numer är detta emellertid endast en svag återklang
av det anseende lavarna ägde såsom undergörande medel mot
lungsjukdomar hos förgångna århundradens kvacksalvare, kloka
fruar, örtläkare och framför allt den såsom medicinsk
undergörare högt skattade skarprättaren. Den »mos för lungorna»,
som under det lärda namnet muscus pulmonarius även höll sitt
intåg i apoteken, var emellertid intet annat än den största av
våra inhemska lavar, Slida pulmonaria, (fig. 67, 5) som är
tämligen allmänt spridd över hela jorden, men i synnerhet
förekommer på gamla ekar och bokar.
Ännu större rykte såsom undergörande medel åtnjöt
emellertid den s. k. Usnea cranii humani*, på svenska huvudskallemossa,
vilken användes till två ändamål, dels såsom ett medel mot
»nästan alla sjukdomar, till och med fallandesjuka och pest»,
såsom man kan se av en 1764 utgiven farmakopé, dels också såsom
unguentum armarium, d. v. s. »vapensalva». Om denna
säll-;samma salva, som den berömde Bombastus Paracelsus beredde
åt kejsar Maximilian och varav denne också gjorde flitigt bruk,
berättar en österrikisk läkare vid namn Adam von Lebenwaldt i
sin i Salzburg 1681 utgifna skrift »om djävulens list och
bedrägeri i vapensal van», att om någon sårades, »så ingned fältskären
det vapen, som åstadkommit olyckan, duktigt med vapensalva,
förband det och lade det på ett väl tempererat ställe, så att intet
damm folie därpå.» Därpå måste patienten och läkaren leva
kyskt och återhållsamt, »så läktes såret hastigt och utan molest,
även om patienten befann sig 1,000 mils väg därifrån». Kunde
det sårande vapnet icke anskaffas, så ingned man en »stolfot»
eller - något annat med vapensal van!
Denna märkliga salva bestod enligt vår sagesman, som för
övrigt, klokt nog, hyste sina tvivel om kurens verksamhet, av
följande tilltalande beståndsdelar: »blod, fett, mumice, d. v. s.
på visst sätt preparerat människokött, och Usnea, det är mossa,
som vuxit på dödskallen av en hängd».
* Sannolikt vanlig skägglav av släktena Bryopogon oeh Usnea ävensom den
på benknotor växande Imbricaria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
