Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtens anpassning efter vattnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
297
blommorna och ännu mindre de gröna stjälkarna, allra minst
trädens stammar, ehuru även dessa icke sakna all transpiration.
Bladen förhålla sig emellertid mycket olika. Betraktar man
en förstorad genomskärning av en bladskiva (fig. 183), finner
man, att den består huvudsakligen av två hinnor och ett
mellan dem beläget tjockt lager månggestaltade celler, som mellan
sig lämna stora med varandra korresponderande luckor, vilka
alltid stå i förbindelse med bladens s. k. klyvöppningar
(sto-mata), som till sin huvuduppgift ha att genomlufta
bladen. Dessa bladens mellanlager avgiva betydligt mera
vatten än överhuden, som egentligen endast då transpirerar väl,
när den är mycket tunn.___________________________
Men hos de flesta av våra
växter är överhuden tjockt
besatt med hår eller till
och med överdragen med
vax, och i alla dessa fall
hindras transpirationen icke
obetydligt. Växten är
emellertid i stånd att, om ett
missförhållande uppstår
mellan absorption och
transpiration, reglera antingen
förbrukningen eller
upptagningen av vatten och efter behov förändra sin byggnad
och sina former, kort sagt, låta dem genomgå tusentals
förändringar, på det att jämvikten mellan vattenupptagning och
vattenavgivning skall återställas. Erfarenheten har också visat,
och experiment ha bekräftat det, att plantor av samma art
förändra sina naturliga former, allteftersom de utsättas för stor
torrhet eller fuktighet. Smörblomster (Taraxacum officinale), som
ar en av de vanligaste ängsväxterna, kan knappast igenkännas
i den oerhört långbladiga form, som uppstår då växten odlas
i ett rum, där luftens fuktighet nått sin mättnadspunkt. Det
med taggar och tornar eljest så rikt utrustade ärttörnet, Ulex
europceus, förvandlas, om det utsättes för med fuktighet mättad
luft, till en sällsamt fin, böjlig och smidig liten ört.
Fig. 183. Genomskärning af en bladskiva med
klyvöppning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
