Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtens anpassning efter vattnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
301
på sådant sätt, att varje vattendroppe, som faller på dem,
ledes allt längre utåt, till dess att den kommer till den i periferien
belägna regndroppszonen, i vilken de små sugrötterna normalt
särskilt starkt utbreda sig för att i första hand mottaga den
läskande drycken. Hos växter med pålrot äro bladen och
bladkanterna riktade inåt på sådant sätt, att de bilda en formlig
ränna, i vilken vattnet avflyter till växtens mitt och sålunda
Fig. 188. Csesalpinia pluviosa.
åter kommer just dit, där det säkrast och lättast kan nås av
växtens små sugrötter (fig. 184-87).
Dessa »droppspetsar» äro för övrigt icke den enda
bladanpassningen efter ett fuktigt klimat. I skogar i fuktiga klimat,
i synnerhet i tropikerna, faller även vid klaraste himmel varje
morgon ett fint duggregn. Från varje blad droppar det, på
stammar, buskar och örter rinner kristallklart vatten och en
obegripligt stark dagg överdrager alla växtdelar med sina
glittrande pärlor. Även detta är en anpassningsföreteelse, som
motverkar för stark upptagning av vatten eller hämmar den normala
transpirationen genom alltför fuktig luft. Kan växten slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
