Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtens anpassning efter vattnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
310
(Ononis spinosa) på Österrikes och östra Tysklands torra beten
ge oss en vink om att den mångbeprisade södern med sin evigt
klara himmel också har sin avigsida, om också dessa växter i
stel och dyster livlöshet icke förmå mäta sig med Australiens
ovan omtalade scrubs eller med de beryktade snår av taggiga
mimosor, som på de sydafrikanska slätterna fått det betecknande
namnet »Vänta litet». Icke mindre rikt på dessa
förskräckliga växter är det Iraniska höglandet,
där man urskilt icke mindre än omkring
1,000 arter (fig. 193). Liknande
förkrympta, risiga, nästan skugglösa
taggiga busksnår täcka även stora sträckor
av de argentinska pampas, och ett litet
eko av dessa outsägligt tröstlösa
landskapsförhållanden erbjuda oss torra
sandiga ställen och öde orter med sina olika
tistlar: kardtistel (Dipsacus), tomttistel
(Carduus), bolltistel (Echinops),
tistel-borre (Onopordon), stjärntistel (Carlina),
martorn (Eryngium) och flera andra,
vilka alla ha sina mångflikiga blad
besatta med styva, stickande törnen och
utstående taggar.
På ett i hög grad sällsamt sätt
skyddar sig ett slags levande fossil från
längesedan förgångna tider i de
sydafrikanska öknarna mot vattenbrist
genom uttorkning. Den egendomliga växt, som 1860
upptäcktes i Karahariöknen och efter sin upptäckare, den
engelska botanisten Welwitsch, fått sitt namn Welwitschia mirabilis
har en plump, om en snurra påminnande, upptill fördjupad,
tydligt tvåflikig, av rödaktig bark omgiven träaktig kropp,
som når ett omfång av ända till 4 meter med en l meter
hög stam, vilken likväl så när som på 15 cm. ligger
begraven i den av solen under dagen genomglödgade sanden.
Från stammens sida utgå två läderaktiga hårda blad, de
enda växten alstrar under sin ofta mer än hundraåriga
levnad. Dessa båda sega, ända till 2 m. långa blad uppslitas av
Fig. 192. Colletia cruciata.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
