Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växtens anpassning efter vattnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
322
fågel, intet djur - ja, icke ens en ödla upplivade denna tröstlösa
ödslighet. Marken glödde, icke ens natten medförde svalka.
Fruktansvärda stormar virvlade upp sandmoln. . .»
Det viktigaste av de salter, som bestämma detta markens
inflytande, är koksaltet, klornatrium, redan av den grund, att
nästan alla saltanpassningar hos växterna rätta sig efter
koksaltväxternas typ. Saltet verkar nästan på samma sätt som torka,
men betydligt skarpare, och i detta avseende överensstämma
saltväxterna med xerofyterna. Men saltet verkar icke blott
uttorkande, utan även kemiskt, och så snart marken innehåller
mer än 3 proc. salt, förhåller sig växten till densamma alldeles
som till absolut torr jord, om den också såsom fallet är med
arterna av Salicornia vid Nordsjökusten under flodtid helt och
hållet sänkes i saltvattnet, All växtlighet på salthaltig mark
skulle således vara utesluten, om icke omständigheter
förekomma, som hjälpa växten i dess strid för tillvaron. Icke blott
regnet måste åtminstone för kort tid förändra
lösningsförhållandena i marken till växtens fördel, utan saltväxterna måste själva
vara i besittning av en ackommodation, som gör det möjligt för
dem att hämta vatten även ur koncentrerade lösningar. Ja,
denna halofyternas ackommodation måste vara så mycket större
som dessa växter, utom’ uttorkning genom saltet, även förlora
vatten genom avdunstning och sålunda löpa en dubbel fara.
Med det upptagna vattnet genomströmmas de även av det salt,
detta innehåller, och varje form av transpiration koncentrerar
sålunda saltlösningen och stegrar med detsamma salternas
kemiskt giftiga verkan, på samma gång växten hotar att f or vissna.
Alla de hos xerofyterna förekommande anpassningsformer,
som vi redan lärt känna, återfinna vi också hos halofyterna.
Sålunda möter oss hos dessa senare först och främst
succulen-sen, som uppträder i bladens förtjockning hos landformer, som
även växa på havskusterna, såsom fallet är i synnerhet hos
skat-nävan (Erodium Robertianum) ävensom hos gigelsörten (Lotus
corniculatus) samt vissa arter av hökblomster (Hieracium). Även
reduktion av bladen förekommer ofta hos saltväxter, som
nästan allmänt ha små blad och bland vilka många gripa till
radikalmedlet att förvandla bladen till taggar, såsom fallet är
med martorn (Eryngium maritimum) och sodaört (Salsola kali).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
