Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växter, fåglar och insekter - Växternas spridning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
412
sök fyllda gömman, träffar det först märket just på den punkt,
där biet förut inpudrats av blommans frömjöl.
Liksom insekter och fåglar så ofta äro förmedlare av
växternas befruktning, bidraga de också, i synnerhet fåglarna, i högst
väsentlig grad till att sprida växterna, och många växter äro till
och med för sin spridning direkt beroende av särskilda fågelarter.
Detta är t. ex. förhållandet med misteln (Viscum album). Det
måste ju alltid väcka någon undran, att misteln, som är en
parasitisk växt, alltid har sin plats högt uppe i trädkronorna, och
man måste fråga sig huru den kunnat komma så högt. Den är
ju ingen rank- eller klättrande växt och utsänder ju inga
avläggare, som kunna föröka densamma. Däremot varseblir man
tydligt de vita bärfrukter, på vilka dess fortplantning beror,
och då synes det obegripligt huru dessa kunna slå rot på en gren,
enär det ju är alldeles otänkbart, att de kunnat händelsevis
falla ned på denna eller att de ditförts av vinden. Detta är
emellertid fåglarnas verk. Koltrasten, ringtrasten, björktrasten,
taltrasten, men även andra fåglar arbeta ivrigt på att utströ
mistelfröna helt enkelt genom att äta dem. Deras osmältbara
delar svälja de efter någon tid upp på sina viloplatser, och på detta
sätt kunna grobara frön nå även trädens högsta grenar. Mistelns
utbredning följer fördenskull inga andra lagar än trastarnas
nycker. Därför att dessa med förkärlek vila sig på vissa träd i
varje trakt, förekommer också misteln just på dessa träd, på en
ort t. ex. övervägande på tall, på en annan ort på gran,
somlig-städes på äppelträd, annorstädes, såsom kring Paris, på svart
-poppel. Misteln är sålunda ett typiskt exempel på den betydelse
djuren äga för växternas utbredning, och man kan nästan säga,
att växtgeografien till en väsentlig del på samma gång är
djurgeografi.
Fåglarna sprida i första rummet alla sådana växter, som ha
ätbara köttiga frukter och frön. Det ser till och med ut, som om
frukternas brokiga färger, vackra teckningar och angenäma smak
endast vore anpassade efter fåglarnas näringsbehof och smak för
att de skola sprida dessa frukters frön, med andra ord deras
kärnor. Dessa äro nämligen i fågelns kräva och matsmältningskanal
oftast osmältbara och måste efter skedd matsmältning åter
avsättas, antingen uppkräkas eller avgå med tarmuttömningarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
