Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jorden - Storlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
554
metoden, vilken därefter förbättrad även brukades av
fransmannen Picard, som mellan åren 1669 och 1670 uppmätte bågen
mellan Amiens och Malvoisine och därav för jordens omfång erhöll
40,036 km., ett tal, med vars tillhjälp Newton kunde bevisa
riktigheten av sin gravitationslag.
Då emellertid tvivel uppstått, huruvida jorden verkligen
hade klotform, begagnade man sig av gradmätningar på olika
ställen av jorden för att avgöra den frågan, och Ludvig XV i
Frankrike utsände kommissioner, som skulle utföra två
gradmätningar, den ena i Sverige, i närheten av polen, den andra i Peru, i
närheten av ekvatorn. Det resultat, vartill dessa kommissioner
kommo på grund av sina mätningar, var, att jorden är en svagt
tillplattad ellipsoid, vars kortaste axel går genom de båda
polerna. Man hyser numer allmänt den åsikten, att jorden
enklast kan betraktas såsom en s. k. rotationsellipsoid eller sfäroid
med några oregelbundna ställen. De största ojämnheterna på
jordytan, såsom det 8,840 m. höga berget Gaurisankar,
upp-nå blott Y?oo av jordradien.
Jordens avplattning vid polerna förklaras av hennes
vridning kring en genom polerna gående rotationsaxel. Att jorden
verkligen också vrider sig på detta sätt, var icke obekant för den
antika världens tänkare, såsom Platon, 429-348 f. Kr., och hans
lärjungar och i synnerhet för Aristoteles från Samos? omkring
265 f. Kr., men även denna kunskap gick förlorad under
medeltiden, då man lärde, att jorden stod stilla och sol och stjärnor
rörde sig kring henne såsom medelpunkten i världssystemet.
I synnerhet höll kyrkan strängt på denna lära, och då upplysta
andar förkunnade en motsatt lära, förföljdes de utan försköning.
Copernicus, som gjorde läran om jordens rörelse kring solen till
grundstenen i sitt system, undgick endast genom sitt frånfälle
martyrskapet. Men Giordano Bruno, som upptagit hans lära,
brändes levande i Rom, och Galilei måste efter en tids
försmak-tände i inkvisitionens fängelsehålor i Rom såsom en bruten ande
avsvärja jordens rörelse såsom irrlärig. Eljest klarsynta andar
såsom den om astronomien högt förtjänte Tyge Brahe övergåvo
Copernicus’ lära, som först genom Galilei och Kepler fördes till
seger.
Enligt våra nuvarande kunskapers ståndpunkt utgör j or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
