Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meteorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
575
strålningstrycket, då droppens omkrets är precis lika med
strålningens våglängd, och överträffar då tyngden hela 19 gånger.
Som solljuset icke alltigenom är likartat, uppgår emellertid
strålningstrycket icke mer än till högst 10 gånger attraktionens
storlek för droppar av omkring 0,oooi6 millimeters diameter och av
vattnets täthet.
Till följd av detta strålningstryck undergår solen en ständig
förlust av fint fördelad materia, som huvudsakligen bortstötes
ur den ytterst förtunnade solkoronan, och genom
strålningstrycket ha sedan oändliga tidrymder på detta sätt alla solar förlorat
materia utåt rymden. Skedde ingen tillförsel av främmande
materia - meteorer - utifrån, vilka instörtade i solarna och täckte
förlusten, skulle tydligtvis numer inga solar alls finnas.
Meteorerna infångas sålunda småningom av de större
himmelskropparna, och under tidernas lopp skulle deras antal bli allt mindre
och slutligen försvinnande litet, om de icke ständigt nybildades.
Det är emellertid alls icke osannolikt, att de bildas genom
hop-gyttring av småpartiklar, som utkastats från solarna genom
strålningstrycket. Sålunda ha de s. k. kondrerna, vilka äro
betecknande för meteoriter, en struktur som om de vore
hopgyttringar av en massa ytterligt små korn. Vår sol tillhör
emellertid en jämförelsevis kall grupp bland stjärnorna, och
följaktligen kan man utan svårighet tänka sig, att strålningstrycket i de
stora klara stjärnor, vi trots deras omätliga avstånd kunna se på
himmelen tack vare deras ljusstyrka, vilken vida överträffar
solens, måste kunna transportera vida större mängder materia
än vad det förmår i vårt solsystem. Om nu någon gång de olika
stjärnorna bestått av olika kemiska grundämnen, så bör denna
olikhet ha utjämnats under tidernas lopp. Meteorstenarna kunna
anses såsom provkartor på den materia, som samlats ihop från
alla möjliga håll i världsrymden. I kometerna har man funnit,
att järn, natrium, kol, väte och kväve (i cyan) äro de viktigaste
beståndsdelarna. Såsom den italienske astronomen
Schiaparelli visat, äro meteorerna ofta brottstycken av kometer och måste
fördenskull också vara besläktade med dessa, såsom man funnit
t. ex. i Bielas komet. Man har också funnit, att de ovannämnda
grundämnena utgöra huvudsakliga beståndsdelar av meteorerna,
och dessutom äro metallerna kalcium, magnesium, aluminium,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
