Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Den kemiska industrin - Kemiens uppkomst och tidigaste utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KEMIENS UPPKOMST OCH TIDIGASTE UTVECKLING
11
djur, som vid t. ex. ett vulkanutbrott blivit ihjälbrända och på detta
sätt av naturen själv serverades "stekta". Man fann då även, att
köttet blivit vida lättare att sönderflänga än som rått, och kanske man
till och med fann smaken angenämare. Sålunda kan det tänkas,
att man lyckades tillvarataga den "naturliga" elden och
började använda den för en primitiv matlagning. Så gjordes
upptäckten, att tvenne trästycken, som häftigt gnidas mot varandra,
därigenom bliva varma, och ur denna upptäckt utvecklade sig så
småningom ganska sinnrika sätt att göra upp eld. Sedan människan väl
hade fått elden till sin tjänare, var därmed också möjligheten till
åtskilliga upptäckter på kemiens område given. Huru dessa första
upptäckter gjordes, sväva vi i fullständig okunnighet om, men man kan
ju alltid tänka sig,
att t. ex. genom någon
tillfällighet ett stycke
malm råkat komma i
ett bål och att
omständigheterna därvid
varit så gynnsamma, att
metall utsmält ur
malmstycket. Men
från en sådan första
upptäckt till ett
någorlunda säkert behandlade av malmen för att därur målmedvetet
utvinna metall är steget ganska långt.
Om vi emellertid betrakta forntidens kulturcentra kring
Medelhavet och främst då Egypten, finna vi redan en ganska omfattande
kunskap i vissa av kemiens grenar. Metallerna koppar, tenn och
järn såväl som deras utvinande var för Egypterna väl bekant och
deras omständliga men mycket effektiva förfaringssätt vid
balsamering vittnar om ganska goda kemiska kunskaper. Även
framställningen av glas torde väl vara en egyptisk uppfinning, fastän sagan
som bekant velat tillskriva fenicierna densamma. Enligt traditionen
skulle ju därvid ha tillgått sålunda, att några feniciska köpmän eller
sjömän, vilket ju på den tiden var ungefär detsamma, en afton hade
slagit läger på stranden. Till underlag för sin lägereld hade de
använt några stenar, som inte bestodo av annat än vanlig kalksten. Av
den ved, som brändes bildades pottaska, och därmed fanns alla
behövliga ingredienser till glas samlade; den till största delen av
kisel-dioxid bestående vita strandsanden, kalksten och pottaska (eller rent
av soda om man använt havsväxter till bränsle). Värmen från elden
Fig. 4. Egyptiska glasblåsare. Efter en
väggmålning ur "Beni Hassan".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
