- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 3. Vårt klots rikedomar /
299

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Lantbruk och fiske - Fiske - Huvudplatserna för fisket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HUVUDPLATSERNA FÖR FISKET 299

mellan Skåne och Bornholm. Här är det särskilt fiskare från Skånes
södra och östra kuster som bedriva fångst, men tillgången på
begärliga fisksorter har gjort att även bohusländska fiskare gjort lyckade
resor till dessa fiskeplatser, vilka även besökas av blekingefiskare.
Dessa ha annars vanligen givande fisken vid sina skärgårdsrika
kuster.

Skånekusten har en mycket givande ålfångst på hösten, då ålen
vandrar ut till Östersjön. Senaste årens vetenskapliga
undersökningar om ålens vandringar
ha visat, att ålen vandrar
tvärs över Atlanten för att i
Mexikanska viken förrätta
lekningen. Dessa
egendomliga men fullt klarlagda
vandringar äro nu föremål för
vidare forskningar, av vilka
man kan vänta betydande
resultat för inte enbart ålfisket.
Fångstredskapen för ål på
skånekusten är ålkupan och
bottengarnet. Ålkupan är
vanligen en av
korgmakerimate-rial flätad avsmalnande
cylinder, vars ändar ha inlopp med
strutformiga nät. Lockbetet
är i stor utsträckning rommen
av kvabbson, vilken är mycket begärlig för ålen. Bottengarnen leda
vid ålens vandring in i fångstredskapet fisken till ett
uppsamlingsställe, från vilket fisken har svårt att taga sig ut. Skåneålen rökas
i betydande kvantiteter och säljes till England. Tyskland köper
mycket färsk svensk ål.

Ännu i Öresund kan fisket av torsk och rödspättor vara ganska
betydande men inne i Östersjön är sill- och strömmingsfisket det
viktigaste. På fastlandskusterna liksom vid Gotlands kuster
användes mest garnredskap, sättgarn eller vad man även kallar skotar.
Ända upp till Haparanda bedrives fiske efter strömming i
skärgårdsvikarna, då fisken går till kusterna på våren och sensommaren eller
hösten för att leka. Vid skånekusten leker den större östersjö- och
sundssillen nästan endast på höstarna, varför bästa fångsttiden för
detta slag av sill är augusti, september och oktober. Förekomsten
av skarpsill vid Skånes östra kust och i blekingska skärgården har

Fig. 55. Huvudet av en fångad finnval
(en bardval omkr. 25 m. lång), ilandförd
vid en valfångststation på Färöarna.
Strax till vänster om mannen i
förgrunden synes djurets öga. Observera det
enorma gap, som dessa djur ha.
Mungipan går bakut under ögat. Dessutom
synas barderna i överkäken. (Efter "Ljus".)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppf/3/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free