Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från stenyxan till moderna krigsvapen - Ammunition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 FÖRSTA DELEN. FRÅN STENYXAN TILL MODERNA KRIGSV APENT
med fosfor i stället för morfin blevo använda och vållade
synnerligen smärtsamma och svårläkta sår.
Innan vi lämna gevärskulorna skola vi också nämna ett par ord
om deras kaliber. Att börja med, då gevären voro konstruerade
efter mynningsladdningsprincipen, kunde kalibern av lättförståeliga
skäl icke göras annat än ganska grov. Sedan bakladdningsgevären
konstruerats var också möjlighet given att
minska kalibern. Nu var det emellertid en
annan sak, som gjorde att man icke vågade giva
kulorna en allt för liten kaliber, och när man
kommit ned till 7 millimeter eller något
däröver, så vågade man icke minska kalibern
längre. Man trodde nämligen, att kulans
anslagskraft därigenom skulle bliva allt för ringa.
Emellertid visade det sig att japaneserna i det
rysk-japanska kriget med fördel använde kulor
av blott 6,5 millimeters kaliber, och sedan dess har också 6,5
millimeter i de flesta länder blivit måtten på armégevärens kaliber. Detta är
som bekant fallet även med de svenska armégevären.
Vi sade, att de för kanoner avsedda projektilerna måste göras
av hårt material för att hava så stor genomträngningsförmåga som
möjligt. Att börja med använde man gjutjärn, men efter hand som
pansarskyddet utvecklade sig, blevo gjutjärnsprojektilerna allt mera
olämpliga. De splittrades vid anslaget och trängde aldrig in i målet.
Sålunda blev verkan av deras
sprängladdning så gott som ingen. Man var
därför nödsakad att se sig om efter ett
segare, men därför icke mindre hårt
material för framställningen av
projektilerna. För att övervinna
pansarskyddet gjorde man därför
projektilerna av stål, men som motdrag däremot
kom snart den Kruppska pansarplåten
med härdad yta. Denna är, kan man nästan säga, diamanthård, och en
stålprojektil, som träffar en sådan yta, slinter vanligen undan och
får på samma gång spetsen tillstukad. Då infördes ännu en
förbättring på projektilerna, som för den oinvigde kan förefalla ganska
märkvärdig. Man försåg nämligen projektilerna i spetsen med en
"kappa" av mjukare järn. Huru kan nu genomträngningsförmågan
ökas, då man förser den skarpa och hårda spetsen med ett trubbigt
överdrag av mjukare material? Jo, vid anslaget genomtränger spet-
Fig. 67. Rafflad
projektil i genomskärning.
_ ^
Fig. 68. Mantlad spetskula
för mörsare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
