Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från stenyxan till moderna krigsvapen - Krigsmedel till sjöss - Det moderna sjökrigets vapen och skyddsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET MODERNA SJÖKRIGETS VAPEN O. SKYDDSMEDEL 119
Svenska flottan inköpte icrut sina torpeder från de av Whitehead
grundade torpedfabrikerna i Fiume, men numera tillverkas alla
torpeder inom landet, sedan en synnerligen tidsenlig torpedverkstad
anlagts i Karlskrona.
Torpederna utskjutas från tuber medelst komprimerad luft.
Härigenom bringas torpeden fri från fartyget, dess propellrar börja
arbeta, torpeden tager vattnet, djupregleringsorganen inställa torpeden
på sitt bestämda djup, 1—3 m. under vattenytan, varjämte
gyroskopet tvingar den att i sidled gå i samma riktning, som tuben hade
i utskjutningsögonblicket. Torpedtuberna kunna antingen vara
belägna över eller under vattnet, övervattenstorpedfartygen, jagare
och torpedbåtar, hava numera uteslutande s. k. däckstuber, vilka äro
svängbara och sålunda medgiva utskjutning åt sidorna i olika
riktningar. I fig. 111 synes torpedskott från ett dylikt fartyg.
Undervattensbåtar hava fasta torpedtuber för skjutning i båtens
stävriktning för över, ibland även akteröver. Fig. 112 visar ett torpedskott
från en undervattensbåt mot ett fientligt transportfartyg. Även
artillerifartygen förses i allmänhet med undervattenstorpedtuber.
Torped-vapnet spelade under världskriget en mycket stor roll,
mest i dess användning i Tysklands U-båtsblockad mot England, men
även i de sjöslag som utkämpades. Torpeden är ett mycket effektivt
vapen därigenom, att den träffar den del av fartyget, som är under
vattnet och mest sårbar. Dess svaghet ligger däri, att dess hastighet
är ringa i förhållande till artilleriprojektilens, samt att dess bana
genom vattnet är synbar, varigenom fientliga fartyg kan erhålla
möjlighet att manövrera undan.
Minvapnets historia börjar vid Nordamerikanska inbördeskriget
1862—65, då båda de krigförande parterna åstadkommo stor
skadegörelse å varandras fartyg genom att bringa behållare med
sprängämnen, som påseglades, eller i vilkas närhet fartyg befunno sig, att
explodera. Dessa nya förstörelseredskap infördes snart i de flesta
mariner, men det var först under rysk-japanska kriget 1904—05, som
man kom till full insikt om huru fruktansvärt effektivt minvapnet
är. I detta krig förstördes genom minsprängning ej mindre än 17
krigsfartyg med ett sammanlagt deplacement av c :a 60,000 ton. Bland
de stora fartyg, som på detta sätt med kort tids mellanrum gingo sin
undergång till mötes, märkes det ryska slagskeppet "Petropavlosk"
samt de japanska "Yashima" och "Hatsuse", av vilka dock det senare
lyckades hålla sig flytande. Vidare sänktes en japansk kryssare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
