Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Från jordhålor till skyskrapor - Romansk byggnadskonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 FÖRSTA DELEN. FRÅN JORDHÅLOR TII*L SKYSKRAPOR.
fantastiska ornament med motiv ur växt- och djurvärlden. De
väldiga murytorna voro betäckta med målningar i lysande färger.
Taket var i början plant över samtliga utrymmen med undantag av
apsid och krypta, men ganska tidigt började man övertäcka de
jämförelsevis smala sidoskeppen med valv.
Till det yttre gör den romanska kyrkan ett värdigt och lugnt
intryck. Nedtill omgives den av en sockel, som ofta i sina detaljer
påminner om den attiska pelarbasen. För att bryta de stora
murytornas enformighet användas pilasterliknande förkroppningar, s. k.
1 i s e n e r. Dessa, som placeras så, att de motsvara
pelargruppe-ringen i kyrkans inre, uppstiga från sockeln och sammanlöpa vid
takfoten i en av små rundbågar sammansatt fris. Till denna b å g f r i s,
som är ett av de osvikligaste
kännetecknen på den romanska stilen,
ansluter sig taklister, i vilka bågmönstret
ofta går igen. Fönstren äro övervälvda
med enkla rundbågar, likaså portalen
på västra gaveln. Till denna, som är
fasadens medelpunkt, koncentrerar sig
den yttre utsmyckningen.
Muröppningens sidor vidga sig inifrån och utåt,
och i små nischer i de därigenom bildade smygarna stå smäckra
kolonner, ofta flera på vardera sidan och till synes uppbärande det
stora portvalvet. Vanligen avslutas emellertid ingången av ett
horisontalt överstycke, varigenom mellan detta och valvbågen bildas ett
fält, kallat tympanon, ofta prytt med ornament i relief med bilder
ur bibeln. Den förnämsta arkitektoniska detaljen i en romansk
kyrkobyggnad äro emellertid tornen. Dessa, som i Italien voro fristående,
kommo att norr om Alperna ingå som en del av huvudbyggnaden och
blevo av största betydelse för dennas monumentala verkan.
Huvudingången på västra gaveln är ofta flankerad av tvenne torn, och ibland
gen på västra gaveln är ofta flankerad av tvenne torn, och ibland
finnas smala spiror ömse sidor om apsiden. över korskvadraten
höjer sig dessutom i regel ett åttkantigt torn. Till formen äro
tornen av växlande utseende, runda, fyrkantiga eller åttkantiga.
Av-täckningarna äro i regel spetsiga och pyramidformiga eller koniska.
Som nämnt utfördes till en början endast apsidernas
betäckningar och sedermera sidoskeppens tak som valv. De flata trätaken
kunde nog utbildas på ett estetiskt tillfredsställande sätt, men de
utgjorde en stor risk för förstörelse vid eldsvådor. Därför gjorde sig
kravet på en ur denna synpunkt mera betryggande takkonstruktion
Fig. 72. Romanska
kolonnka-pitäl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
