- Project Runeberg -  Uppfinningarna / 6. Byggnadskonsten /
313

(1926)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: Storstädernas tillkomst och deras tekniska utrustning - Gas- och elektricitetsbelysning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GAS- OCH ELEKTRICITETSBELYSNING

313

blev först Siemens regenerativbrännare, som tillvaratog
förbränningsgasernas värme, och sedan den s. k. Auerbrännaren eller
gas-glödljuset, uppfunnet av Auer von Walsboch. Denna uppfinning går
ut på att i lågan införes en fast kropp, som bringas till glödning
genom den hetta, som uppstår genom gasens fullständiga förbränning
genom tillförande av luft. "Glödstrumporna" utgöras av oxider av
några sällsynta metaller.

Denna brännare fick genast en utomordentlig spridning, dels på
grund av att ljuset blev flera gånger starkare,
dels på att på samma gång gasåtgången blev
mycket mindre; exempelvis nedgick den i
Malmö från 141 liter pr brännare och timme till 95
liter. Detta storartade framsteg följdes
sedermera av ett annat som bestod i att man å
gaslyktorna anbringade apparater, som gjorde det
möjligt att genom reglering av gastrycket tända
och släcka lyktorna från en central, vilket väl
tills dato får betraktas som slutpunkten i
gasbelysningens utveckling.

Lampor placerades dels på stolpar i
trottoarerna, dels å väggarna till husen; på torgen
fingo stolparna en mera dekorativ form, gärna
som kandelabrar med flera brännare.

Tillförseln av gasen till belysningspunkterna
skedde genom gjutjärnsledningar, som utgå
från gasverkens uppsamlingsreservoarer för gasen, nämligen
gasklockorna. En sådan utgöres av en järncylinder med välvt tak, och
som går ned i en vattenbassäng, över vars yta gasen samlar sig.
Ingångsröret för gasen samt gasledningen ut till nätet sticker upp
över vattenytan. Ledningarna läggas i lutningar med vissa
lågpunkter, där vattnet från gasen samlar sig och sedermera
utpumpas; i dessa punkter äro placerade s. k. sifoner, i vilka pump kan
nedföras.

Såsom förut påpekats var det på utställningen i Paris 1878,
som man sökte slå ett slag för elektricitetens användande för
gatubelysning, varvid man använde sig av c:a 1,000 stycken lampor,
konstruerade av Jablochkov, som varit färdig med sin uppfinning
sedan 1876. I denna lampa, för vilken växelation användes, voro
två kolstavar parallellt anbrakta och mellan dem kaolin, som
bringades i glödning. Samma år som utställningen gjordes de första
försöken med denna lampa i Stockholm. Emellertid hade ungefär

Fig. 125. Jablochkoffs
lampa vid
utställningen i Paris 1878.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 25 14:52:46 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/uppf/6/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free