Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen: Skrivtecknens uppkomst och utveckling genom tiderna - Alfabeten och språk i Österlanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALFABETEN OCH SPRÅK I ÖSTERLANDEN
23-
Den nästa stora flodvåg av semiter, som från Arabien
överströmmade Nordens fruktbara trakter var kananéerna, vilka under tredje
årtusendet f. Kr. drogo in i Kanaans land. De folk, som de
underkuvade voro bärare av en mycket hög kultur, vilken de snart nog
tillägnade sig.
Det kananeiska språket indelas i tre huvuddialekter: moabitiska^
feniciska och hebreiska. Moabitiska talades i landet Moab öster om
Röda havet, och det
mest kända
litterära verk, som vi äga
på detta språk,
utgöres av den
inskription, som
finnes på den s. k.
Mesastenen (från det
8:de århundradet f.
Kr.) i vilken
moa-biterkungen Mesa
berättar om sina
strider med konung
Omri.
Det viktigaste av
de kananeiska
språken är emellertid
hebreiskan, på
vilket större delen av
Gamla testamentets
böcker äro skrivna. Själva ordet hebreisk kommer av verbet ’abar,.
"att gå över en flod", hebréerna betyder alltså något i stil med "de
som bo på andra sidan om floden", och namnet härstammar
antagligen från den tiden, då israeliterna bodde öster om Jordan.
Märkvärdigt är emellertid, att ordet hebreisk icke alls förekommer i
Gamla testamentet, språket betecknas där "Kanaans tungomål" eller
judiska. Först i den något yngre skrift, som heter Jesu Syrachs bok
i
och som är skriven år 132 f. Kr. finna vi uttrycket hebreisk.
Karaktäristiskt för det hebreiska språket är, att man alltid använder
samordnade satser, och att man alltid förbinder satserna medelst
prepositionen och; vi ha säkert alla i äldre bibelöversättningar lagt märke
till detta ständigt återkommande och, som förlänar vårt språk en
särskilt högtidlig prägel. Som typisk för denna Gamla testamentets
berättande stil kunna vi taga Första Mosebok 37: 4—6, om Josef och
Fig. 16. Kilskriftstecken såsom de gamla perserna
skrevo dem. Detta är den första kilskriftsinskription,
som blev tolkad. Vi ha dansken F. Münter och
tysken Grotefend att tacka för tolkningen. De två
inskrifterna, som äro inhuggna i en brant klippa, äro
uppsatta av de två kungar, som företogo det kända
tåget mot Grekland, Dareios (522—485 f. Kr.) och hans
son Xerxes (485—65 f. Kr.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
